Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Per Nyström, Thomas Thorilds lära om harmonien och dess idéhistoriska bakgrund. En linje i den gustavianska tidens politiska ideologibildningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
Per Nyström.
hetsbild av Thorilds verksamhet än vi tidigare ägt och ställt
in denna i sin tids sociala kraftfält1. Forskarens egen
ställning i den politiska oppositionen har skärpt hans
uppmärksamhet för Thorilds politiska reaktioner, och han har
övertygande visat, att Thorild tillhörde de krafter, som med olika
social utgångspunkt och med olika teoretisk motivering
samlades till angrepp på det bestående feodal-byråkratiska
samhället och som riktade sin kritik mot detta samhälles alla
livsyttringar, de politiska så väl som de litterära och
moraldogmatiska. Thorilds verksamhet som politisk
projektma-kare, som valutateoretiker, som filosof, som litterär kritiker
och som diktare syftade i alla sina former till destruktion
av de bestående institutionerna och till uppbyggandet av
nya. Men härmed har det blivit lättare att orientera honom
i det samtida tankelivet, som över hela Europa hade sina
kraftlinjer bestämda av de starka sociala spänningar, som
bringades till utlösning i den franska revolutionen.
Däremot har Arvidson icke haft öga för att
problemläget i diskussionen om Thorilds filosofi bestämts av
1900-talets ideologiska motsättningar. Generellt menar han, att
olikheten i lundaskolans och Lamms tolkningar skulle bero
på att de båda forskargrupperna baserat sina undersökningar
på skrifter, som härrört från olika epoker i Thorilds liv,
och att tolkningarna därför inte skulle vara oförenliga utan
blott uttryck för förändringar i Thorilds åskådning 2.
Emellertid har han knappast lyckats bevisa denna tes; i stället
har han i sin analys kommit att närma sig den lammska
ståndpunkten. För honom är Thorild otvetydigt empiriker.
Men däremot är hans försök att ange Thorilds närmare
hemvist i 1700-talets oppositionella tänkande famlande.
Det ser ut som om Anders Karitz, som öppnade denna
diskussion om Thorilds filosofi, klarast insett det ofruktbara
i problemställningen. I ett icke publicerat arbete har han
1 Stellan Arvidson, Thorild Studier i hans ungdoms utveckling (1931),
densamme, Thorild och den franska revolutionen (1938). Förkortas i
fortsättningen: Arvidson, Thorild I och II.
2 Arvidson, Thorild I, 44.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
