Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Per Nyström, Thomas Thorilds lära om harmonien och dess idéhistoriska bakgrund. En linje i den gustavianska tidens politiska ideologibildningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
Per Nyström.
ve. den franska författningen! Mot den stora allhärskande
naturen med dess oblidkeliga, med matematisk visshet
verkande lagar försyndade man sig inte ostraffat. Naturen hade
blivit ett den politiska ideologiens slagträ mot det bestående
samhället.
Sin mest logiska och tillspetsade utformning fick dessa
tankegångar om korrespondensen mellan naturen och
samhället, mellan naturens system och samhällsordningen av
den filosofiska riktning, vars främste företrädare var François
Quesnay, Mercier de la Rivière och Dupont de Nemours.
Det nyskapande geniet av dessa tre var läkaren Quesnay,
det klaraste och mest logiska huvudet var intendenten över
Martinique Mercier de la Rivière, den mest vidsträckta och
kombinatoriska fantasien hade litteratören Dupont de
Nemours. Gruppens systematiska huvudarbete författades av
Mercier: L’ordre naturel et essentiel des sociétés politiques
(1767) 1. Det väckte en väldig uppmärksamhet över hela den
bildade världen och kom under några år att stå i
kulturdebattens centrum. Det fördunklade för en tid L’esprit des
lois och Le contrat social. Gruppen gjorde anspråk på att
ha upptäckt de naturlagar, som härskade i samhällslivet.
Det framstod för mången som en upptäckt av ännu mera
revolutionerande betydelse än Newtons. Det skulle alltså
inom samhällslivet finnas hittills okända lagar av samma
betvingande och orubbliga verkan som de, som bestämde
planeternas rörelse. Det öppnade sig oändliga perspektiv.
Det måste vara av vital betydelse för statskonsten att lära
känna dem. Greve Stackelberg, Rysslands sändebud i Spanien,
hörde under ett uppehåll i Paris talas om den nya sällsamma
vetenskapen, och han lät genast föreställa Quesnay för sig.
Men då nyheten och den långa sammanlänkningen av
principer i filosofens exposé gjorde det svårt för ambassadören
att förstå honom — det är Diderot, som berättar, — bad
denne honom göra en skriftlig sammanfattning, som till-
1 Senaste upplagan ingår i serien Collection des Economistes, 1—5
(1910).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
