Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Per Nyström, Thomas Thorilds lära om harmonien och dess idéhistoriska bakgrund. En linje i den gustavianska tidens politiska ideologibildningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
Per Nyström.
begär heter — dygd och är den moraliska skönheten.
Harmonien mellan våra begrepp heter — förstånd och är den
intellektuella skönheten».
Denna lära om harmonien mellan krafterna, vilken
den blott tjugoårige studenten entusiastiskt utlade och som
alltid synts forskningen så sällsam, så unik i tänkandets
hävder, är ingen originell skapelse; den hade under
1760-och 1770-talen förts in i den europeiska kulturdebatten av
fysiokraterna. Deras totalitets- och kraftlära hade på något
sätt förmedlats till Thorild. Hos denne har den föga av den
logiska finessen hos Mercier de la Rivière: den är förenklad
och förgrovad. Det är som då man i nutiden hör en ung
student utlägga marxismens grundprinciper. Men de en smula
valhänta formuleringarna livas upp av samma ungdomens eld.
Har han stått i samma ställning som den nutida unge
marxisten? Har det varit en vetenskaplig metod, som
diskuterats mellan ett antal unga studenter, medan
professorskåren i stort varit okunnig om den? Forskningen bör kunna
ge svar på dessa frågor.
Dessa idéer, som den unge studenten anammat kom
att bilda grunden för hans världsåskådning. Det var en
materialistisk grund. Allt i naturen och människan var
fysiska processer. »Såsom med naturen har man gjort med
människan», skriver han i en uppsats, kallad »Kraft» och
daterad till 1778—1780, »funnit dess inre krafter och
förmögenheter outgrundliga, skiljt dem från den kroppsliga
konstitutionen och därav skapat en ande, en själ. Okunnigheten tror
sig alltid ha funnit något, när den lärt ett namn». Drifterna,
känslorna, kunskapsakterna var naturprocesser, verkningar
av naturkrafter. Men lagbundna krafter som alla naturens.
Dygderna och reglerna för samverkan mellan
människorna, samhällets lagar framkom med naturens kausala
nécessitas, med nödvändighet på grund av den strävan efter
harmoni, som låg i naturkrafternas väsen. Så blev »normen»
också en naturlag. »Som samhället icke är annat än
naturens tillstånd i sin fullkomlighet, så är ock dess lagar icke
annat än naturens», skrev Thorild i sina »Upplysningar till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
