Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Per Nyström, Thomas Thorilds lära om harmonien och dess idéhistoriska bakgrund. En linje i den gustavianska tidens politiska ideologibildningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tliorilds lära om harmonien och dess idéhistoriska bakgrund. 23
intressant. Thorild utgår inte från den enskilda individen
utan från samhället som en totalitet. Det är genom denna,
som de enskilda delarna och deras egenskaper och attityder
bestämmas. Det är en sociologisk utgångspunkt. »Jag säger,
att människorna födas med lika begär, som alla syfta till
det högsta åtnjutande; och jordens goda icke är
oände-ligt; så följer, att dessa begären oupphörligt måste stöta,
bestrida och förstöra varandra; och att denna striden måste
vara, tills de äntligen, genom följdernas naturliga fortgång,
hinna balansera varandra och stanna i den möjligaste
jämvikt. — Newton har sagt, att hela det omäteliga världsystemet
är en stor balans. Denna balansen är icke mindre den
politiska världens grundstöd. Ett samhälle vilar på de åtskilliga
krafters jämvikt, som utgöra dess liv och varelse. — System
och harmoni uppkomma aldrig förr, än alla krafter verka
tillsammans och till ett ändamål. Men det som grundfäster
harmoni, det grundfäster ock — i den fysiska naturen —
fullkomlighet, skönhet och bestånd, — i den politiska —
säkerhet och lugn, — i den moraliska — sällhet och nöjen.
Ty i de förras sköte födas de senare».
Och han tillägger: »Dessa anmärkningar upplysa
för-träffligen om samhällenas och lagarnas natur. De visa att
samhället är harmoniens, är naturens eget tillstånd; och att
lagarna äro de nödvändiga undantag och inskränkningar för
människornas inbördes intressen och begär (d. v. s. de i
detta systemet verkande naturkrafterna) utom vilka jämvikt,
harmoni och sällhet strax skulle försvinna». Den
oundvikliga sparken åt Rousseau följer: »De visa även, att det de
lärde kalla Status naturalis är detsamma som mänsklighetens
barndom och råhet, men att Samhället är dess
fullkomlighet och mognad».
»Ja, låtom oss tillbedja naturens förunderliga Enhet.
Naturen har till alla sina verk icke mer än en grund och en
regel. Harmonien ibland dess delar och rörelser är världens
skönhet. Denna harmoni mellan flera staters intressen och
mellan flera tusenden enskilda människors behov är — den
politiska skönheten. Harmonien mellan våra böjelser och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
