Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Lagerroth, Det svenska statsrådets ansvarighet i rättshistorisk belysning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det svenska statsrådets ansvarighet i rättshistorisk belysning.
35
att inför monarken framlägga sin självständiga uppfattning
av statsviljan. Rättens idé skall tydligen vara deras
ledstjärna 1. Det låter försigkommet men verkar mindre
förbluffande, om man besinnar sig på att landslagens
bestämmelser mycket väl kunna vara resultatet av en lärd
spekulations inflytelser2. I varje fall är det på rådseden
1600-talets aristokrati stöder sig, när den söker på sig applicera
monarkomakernas läror om eforer satta att övervaka,
huru det mellan konung och folk ingångna härskarfördraget
tillämpas 3.
Om riksrådens ansvar talas i landslagen endast genom
orden »for Gudhi». Så konstitutivt som ansvarsbegreppet
är för germansk åskådning — man tänke på det solidariska
ansvar för fridens, rättsordningens, upprätthållande, som
särskilt Harald Hjärne så starkt framhållit — är det svårt att
tänka sig, att icke i ond mening givna rådslag skulle
åsamkat riksråd repressalier även av världslig art. Ingen
anledning fanns dock under medeltiden att realisera ett sådant
ansvar. I kraft av sitt medlarkall framstod rådet under
denna tid såsom representant för den nationella
suveräniteten särskilt under utländska konungar. Det ansvar, som
avkrävdes enskilda rådsherrar, avsåg brist på solidaritet med
riksrådet som helhet4.
Först under Vasatiden, då riksrådets ställning blivit
mindre dominerande, blir det fråga om rådsansvarighet i
den konstitutionella mening, i vilken ordet ovan tagits. Det
är därvid dock endast två fall, som kräva större
uppmärksamhet.
Det ena inträffar 1590, då Johan III ställer riksråden
till ansvar inför ständerna för de onda råd, de skulle givit
honom i samband med Sigismunds val till konung i Polen
och återresa dit från mötet i Reval. Ansvarighetens beroende
1 Kjellén, Ministeransvarigheten s. 90 ff.
2 E. Hjärne, Ämbetsmannaintressen och politiska doktriner på 1719
års riksdag, Hist. Tidskr. 1916 s. 165 not. 2.
3 Lagerroth, Frihetstidens författning s. 206.
4 Kjellén, Riksrättsinstitutet s. 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
