Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Lagerroth, Det svenska statsrådets ansvarighet i rättshistorisk belysning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
Fredrik Lagerroth.
av självständigheten framträder mycket starkt, i det kungens
aktion just betingas därav, att han måst böja sig för de
självmant givna råden. En aning om rådsansvarets betydelse
som täckning för konungens oansvarighet visar sig däri, att
Johan förklarar sig vara förledd och själv utan skuld 1.
Montesquieus enkla men psykologiskt träffande
konstruktion av rådsansvarigheten2 — celui qui exécute ne peut
rien exécuter mal sans avoir des conseillers méchants, qui
peuvent être recherchés et punis — skulle i det refererade
fallet funnit ett belägg, om ej processen avslutats utan dom.
Till både dom och exekution kom det däremot vid
riksdagen i Linköping 1600. Under åberopande av tvenne
kapitel i Högmålabalken dömdes fyra rådsherrar jämte en
finsk krigsman till döden för förräderi. I detta
sammanhang betydelsefullast är att mot de förstnämnda också
anfördes landslagens rådsed. Det är för onda råd de stå till
svars. Att dessa anses ha nått den grad av ondska att de
äro direkt förrädiska är som man kan förstå av fallet 1590
icke konstitutivt. Med skicklighet spelas ut mot dem den
självständighet gentemot konungen, de jämlikt samma ed
in-togo. Även om konungen velat något emot sin ed och
emot lag och skäl, så hade de ej varit skyldiga följa honom.
Till styrkande härav åberopades även den passus i
allmogens ed, som begränsar lydnadsplikten till vad svarligt är
»bade for Gudhi oc mannom» konungen att bjuda och
allmogen att göra. Konungen söker man hålla utanför det hela
och gör det utifrån samma uppfattning, hertig Karl lanserat
fem år tidigare, då han i brev till Sigismund förklarat, att
han tillskrivit det som skett »otrogna människors
tillskyn-dan, vilka till Eders Majestäts och rikets skada sådana råd
ingiva» 3. Konstigare psykologisk begrundning har från
början icke det konstitutionella ministeransvaret.
1 Kjellén, Riksrättsinstitutet s. 9 ff. Om det faktiska förloppet se dessutom
Tor Berg, Riksdagens utveckling under den äldre Vasatiden. Sveriges
Riksdag II s. 309 ff.
2 Se De l’esprit des lois, Livre XI chap. VI. Citatet har något omlagts.
3 Kjellén Riksrättsinstitutet s. 60 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
