Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Lagerroth, Det svenska statsrådets ansvarighet i rättshistorisk belysning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
Fredrik Lagerroth.
åtala dem »criminaliter» uppgavs snart1. Konsekvensen blev
att 1634 års RF § 9 icke var tillämplig. Den villkorssats,
varmed denna inledes, »försåge sig någon», lämnar intet
tvivel om att det är fråga om brott. Förmyndarräfstens
rättsgrund är, såsom Varenius visat2, att söka i nyss citerade
passus i 1660 års additamement § 14. Vad denna i första
hand involverar är dock en redovisning över förd
administration. En sådan låt vara av bristfällig art hade ju
ock regeringen utan påminnelse överlämnat till konungen
omedelbart efter det att han blev myndig. Rimligtvis kunde
icke förmyndaren undandraga sig densamma, när pupillen
nått mogen ålder. Att ständerna sedan togos med som
redo-fordrande hade sin grund i att de i tidens konstitutionella
föreställningsvärld gärna associerades med konungen.
Tillsammans företrädde ju båda i Guds stad det konungsliga
höga majestät. Också kunde ständernas rätt att kräva ansvar
1680 motiveras därmed att hos dem vore majestät. På så
sätt kom den olyckliga rådsregeringens bl. a. i totalt
rådsskifte utmynnande ansvar att baseras på den
subordinations-princip, som ligger till grund för det parlamentariska
ansvaret. Med orätt förklarade man därför 1680 det
föreliggande fallet vara analogt med vad som hänt 1600.
Ständernas domsmakt var sistnämnda år betingad av deras
traditionella befogenhet som domstol i fråga om
utomordentliga brott. Om något över- och underordningsförhållande
var det icke tal. Helt annorlunda lågo förhållandena till på
1680-talet. Dock får man icke se saken så, som om dess
ständerkommission avdömde ett diciplinmål. I stället får
den så konstrueras, att ständerna, sedan de konstaterat brist
i förmyndarregeringens ekonomiska förvaltning, ur sin egen
krets konstituerade en domstol att döma i en sak, som var
deras lika väl som konungens.
1 Kjellén a. a., s. 133 not 1.
2 Varenius, Ansvarsbestämmelserna för förmyndarestyrelse af 1634 och
1660, Hist. Tidskr. 1888, passim.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
