Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Lagerroth, Det svenska statsrådets ansvarighet i rättshistorisk belysning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
Fredrik Lagerroth.
rätt1, borde vara nöjd. I ytterligare en lång mening
inskärptes visserligen särskilt riksrådens plikt att avböja
rådslag, varigenom ständernas frihet kunde förkränkas, men
samma frihet är dem ju genom den nya författningen
uttryckligen tillerkänd.
I sista meningen i § 14, sådan denna löd i 1719
års författningsutskotts ursprungliga förslag, proklameras
för första gången i svensk lagtext uttryckligen riksrådets
länge de facto erkända ansvarighet. Att det blir inför
ständerna och icke som Karl XI velat i sitt förslag till ny
konungabalk inför konungen, som ansvaret skall ståndas
är ju blott i överensstämmelse med konstitutionalismens
fordringar2. »För övrigt», heter det, »äro riksens råd
förbundna att vara riksens ständer ansvariga och göra redo
för deras rådslag och förhållande, när ständerna sådant av
dem fordra». Att det därvid icke är fråga om ett sporadiskt
ansvar inför en nyckfull principal blir klart av § 36 — i
1720 års RF § 45 — vari ständerna förklaras som ett
åliggande bland andra hava att, när de vart tredje år av k. m:t
sammankallas, efterfråga, huru riksens råd ställt sina
rådslag till k. m:ts goda nöje, rikets uppkomst, vältrevnad och
förkovring och sig själva till välförtjänt heder och beröm.
Intet säges om ständernas nöje. Dock hade Gyllenstierna
som svar på drotsens fråga under ovan omtalade
rådsdiskussion vad ständerna kunde hava för nöje av att få se
protokollen yttrat: Det vore väl vi kunde så laga att både
de måtte hava sitt nöje och vi själva måtte vara i våra
samveten förnöjde 3.
Det är tydligt att det är de av ständernas
kommissioner under Karl XI företagna granskningarna av
rådsprotokollen, som lekt den i hågen, som nedskrev 1719 års RF §§
14 och 36. När en parlamentarisk protokollgranskning
göres till ett riksdag för riksdag återkommande reguliert
1 Kjellén, Ministeransvarigheten, s. 39.
2 Ibidem, s. 112.
3 Varenius a. a, I s. 139.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
