Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Lagerroth, Det svenska statsrådets ansvarighet i rättshistorisk belysning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
Fredrik Lagerroth.
sägas ha kommit till genom en kontamination av
erfarenheter så väl från hertig Karls som Karl XI:s tidevarv.
Frihetstidens rådsansvar avser icke blott lagbrott utan
också salus publica. Det talas i de sist citerade paragraferna
icke blott om rätt utan ock om vad som är nyttigt. Något
särhållande av båda synpunkterna hade knappast varit
möjligt 1590 eller ens 1600. I varje fall hade det varit omöjligt att
genomgående motivera anklagelserna genom hänvisningar
till bestämda lagrum, som skulle kränkts. Redan landslagens
rådsed talade ju om vad som var för landet nyttigt och
gagneligt.
Däremot vill grundlagstiftaren icke etablera något
ansvar för utgången. Detta blev särskilt uppenbart, när
förslaget till regeringsform kom på remiss till rådkammaren.
Arvid Horn framhöll för riddarhusdeputationen, att deras
excellenser kunde giva ett gott råd, som illa exekverades,
varförutan utgången alltid stode i Guds hand.
Lantmarskalken genmälte, att det aldrig varit meningen att
rådsherrarna skulle svara pro eventu. Det är samma uppfattning,
vi mött i rådsdiskussionen 1675. Resultatet blev ett tillägg
till § 14, som i 1720 års version kom att lyda: dock att
ingen olycklig utgång, som emot deras votering, förmodan,
tanka och på skäl grundade mening hända kan, dem må
tillräknas, särdeles om verkställigheten av goda rådslag icke
ernår sitt påsyftade ändamål igenom dess vållande, som det
ålegat och varit anbefallt att utföra och förrätta. Kjellén citerar
detsamma som bevis på att ansvar ståndas för rådslag, avsikt
allena Betecknande är att man i rådet — under hänvisning
till vad som förekommit i den dömande ständerkommissionen
under Karl XI 2 — särskilt betackar sig för att bli graverad för
underskriften, när drottningen förtrodde en att i hennes
ställe något göra. Ansvaret är av annat slag än t. ex. det
nutida franska eller danska som avser statschefens beslut
och utkräves av den, som kontrasignerat detsamma. Det
1 Kjellén. Riksrättsinstitutet s. 150.
2 Carlson a. a. III s. 239.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
