Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Lagerroth, Det svenska statsrådets ansvarighet i rättshistorisk belysning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
Fredrik Lagerroth.
beslut. Till yttermera visso förklarades emellertid i samma §,
att riksens råd icke blott skulle vara ansvarige, om de vid
ifrågavarande befordringar sökt föredraga deras anhöriga
utan ock om de befunnes ej ha påmint, i fall något skulle
strida mot Sveriges lag och regeringsform. De skulle också
låta sig angeläget vara att meddela all efterrättelse, så framt
de ville undgå ansvar, när vid ständernas sammankomster
funnes nödigt efterfråga, om någon lidit men.
En viss ministeriell ställning få frihetstidens grundlagar
och dem supplerande konstitutionella stadgar också anses ha
tillerkänt cheferna för kansliets expeditioner, statssekreterarna,
och det oaktat att deras position var svagare än den,
motsvarande ämbetsmän, ombudsråden, innehade under Karl
XII:s senare år. Åtminstone i fråga om de inrikes
ombudsråden inskärptes uttryckligen i 1713 års kansliordning, att
deras uppgift icke skulle vara begränsad till en rent
expedierande utan att de därjämte skulle vara betänkta på nyttiga
förslag och reformer var och en för sitt område \ Enligt
frihetstida rättsordning var det reala initiativet förbehållet
riksråden, medan statssekreterarnas uppgift enligt 1719 års
kansliordning § 9 inskränktes till att utarbeta, kontrasignera
och expediera alla ärenden, som efter fördelningen i
regeringsform och kansliordning blevo dem tillställda till föredragning
antingen inför k. m:t allena eller i sittande råd. Men en
viss formell självständighet blev dem tillerkänd av så
betydande art, att de otvivelaktigt likaväl som riksråden
framträdde som väktare av både rättsordningen i allmänhet och
författningen i synnerhet. De skulle nämligen enligt samma
§ mom. 3 och 4 tillse, att Sveriges fundamentallag —
varmed tydligen avses landslagen — regeringsform, konstitutioner,
reglementen samt vars och ens privilegier och rättigheter
handhades och aktades, och därjämte taga i akt, att i mål,
som avgjordes coram protocollo, expeditionerna
överensstämde med protokollen. För allt vad med deras
kontra-signation utfärdades voro de ansvariga. Därtill kom så en
1 K. Maj:ts Kanslis historia I s. 170.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
