Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Lagerroth, Det svenska statsrådets ansvarighet i rättshistorisk belysning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det svenska statsrådets ansvarighet i rättshistorisk belysning. 51
råd efter pluraliteten av rösterna». I 1720 års RF § 40 är
dock denna ståndpunkt återigen ändrad, i det riksrådens
roll i ty fall inskränkes till att göra påminnelser till
protokollet. Först när konungens proposition befinnes strida mot
lag och regeringsform och andra undersåtares välfärd och
förtjänst, skrida riksråden till votering, som dock aldrig kan
ha annan verkan än att konungens kandidat uteslutes.
Konungen får sedan proponera någon annan. Endast biskopar
tillsätter han med råds råde. Rådsherrar utser han enligt
1720 års RF § 12 inom ständernas förslag i sittande råd
»dock utan omröstande». Lägre ämbeten får han däremot
jämlikt § 20 besätta efter särskild föredragning i närvaro
endast av två rådsherrar, som växelvis infinna sig hos
konungen för underrättelsers lämnande. Under samma former
får konungen även avgöra — i ty fall anses konungen väl
icke i egentlig mening styra riket — privata mål, som angå
enskilda personer och ej inbegripas vare sig under riksens
allmänna vårdande ärenden eller under justitiesaker, samt
alla sådana enskilda angelägenheter, varöver kollegierna
insänt sina betänkanden, dock endast under förutsättning att
konungen följer deras mening.
Huru förhåller det sig nu med rådets ansvar i alla de
fall, då konungen i dess närvaro beslutar fullt fritt? Vore
Kjelléns tes riktig att frihetstidens rådsansvar avsett
»handling och beslut, ej blotta rådet till handlingen», så borde
den ju i ty fall icke existerat. Så förhåller det sig
emellertid icke. Ansvar för rådslag enligt § 14 måste tydligen också
avse riksens råds »utlåtelse, tanka och mening» enligt 1719
års RF § 34. Om de underrättelser, riksråden lämna enligt
1720 års RF § 20, icke kunna rubriceras som rådslag, måste
de dock anses avsedda med det ord, som redan i 1719 års
RF koordineras med rådslag, nämligen »förhållande» och
ursprungligen säkerligen avsett de fall, då riksens råd föra
styrelsen enligt § 16 och eventuellt utlysa riksdag enligt § 36.
Det tredje ord, »votering», som instacks i § 14, när 1720 års RF
kom till, torde avse den votering, som riksråden äro skyldiga
skrida till enligt § 40, och aldrig kan leda till ett positivt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
