Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Lagerroth, Det svenska statsrådets ansvarighet i rättshistorisk belysning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
í— rj
Det svenska statsrådets ansvarighet i rättshistorisk belysning. O/
de, men man missuppfattar innebörden av den svenske
statssekreterarens kontrasignation, om man driver jämförelsen
långt. Vad han genom kontrasignationen övertager ansvaret
för är icke beslutet som helhet utan blott dess
grundlagsenlighet. Den fiktion om konungens ofelbarhet, som kan
sägas skymta fram i den diskuterade paragrafen, behöver
icke heller vara av lärt ursprung. Den är genuint svensk
helt enkelt därför att den är genuint mänsklig. När
konungen i sin försäkran lovat att respektera Sveriges fria
författning, var det ju ren artighet förutsätta, att han menade
allvar med sitt löfte, och att slå dövörat till för vad han
befallde i strid därmed. Den svenska ämbetsmannakåren
hade för övrigt under Karl XI emottagit upprepade
erinringar om att den icke skulle »attendera» vad konungen
befallde mot lag, välfången rätt eller fastställd stat eller
åtminstone mot så beskaffade befallningar göra kraftiga
erinringar. Själv kunde konungen icke ha alla gällande
författningar presenta. Den som ej opponerade sig, riskerade åtall.
Ovan skisserade form för engelsk ministeransvarighet
har av Hatschek karakteriserats såsom »die mittelalterliche
Ministerverantwortlichkeit». Är diagnosen riktig, bör den
rimligen också passa in på motsvarande svenska institut.
Den låter förmoda, att institutet för en så högt utvecklad
stat som frihetstidens Sverige varit mindre livsdugligt. Är
detta med verkliga förhållandet överensstämmande?
Den protokollgranskning, som grundlagarna utan att
därom särskilt stadga förutsatte såsom en nödvändig metod
för utfinnandet av vad råd rådsherrarna givit konungen,
blev under tidevarvets fortgång reglerad i instruktionerna
för de deputationer, som därmed hade att taga befattning:
sekreta utskottet för utrikesprotokollen, sekreta deputationen
för inrikes rådsprotokollen och kabinettsprotokollen och
ju-stitiedeputationen för justitierevisionens protokoll. Den blev
ock verkställd riksdag för riksdag, säkerligen med största
omsorg.
1 Widell, Lagars och förordningars giltighet, Statsv. Tidskr. 1903 s.
84 och Lagerroth, Statsreglering och finansförvaltning ss. 80 och 120.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
