Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Lagerroth, Det svenska statsrådets ansvarighet i rättshistorisk belysning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
Fredrik Lagerroth.
ligen i första hand inför konungen och leder väl gärna till
vederbörandes entledigande jämlikt § 35.
Konstitutionell betydelse får § 38 först genom
fortsättningen, som säger: skulle den föredragande finna något
konungens beslut vara stridande mot denna regeringsform, göre
han i statsrådet därom föreställning; yrkar konungen ändock,
att ett sådant beslut skall utfärdas, vare det då den
föredragandes rättighet och plikt att sin kontrasignation därå vägra.
Plikt att vägra kontrasignation å konstitutionsvidriga beslut
förutsattes visserligen också i frihetstidens kansliordningar;
först nu, sedan rådens rätt att genom votering hindra sådana
besluts tillkomst eller genomförande upphört, får den dock
riktig mening. Och nu utsträckes den till föredragande
överhuvud. Den gäller således även utrikesstatsministern, som
är föredragande inför konungen i ministeriella ärenden. Att
föreställningen göres i statsrådet utesluter icke att
föredragningen äger rum utanför. Att § 9 endast i mål, som hos
konungen i statsrådet förekomma, fordrar protokollföring
hindrar icke, att i annan författning sådan fastställes för mål,
konungen avgör utanför detsamma, och detta närmast till
trygghet för konungen själv. Svårighet att tillämpa § 38
möter först, när det gäller ärenden, i vilka konungen själv
är föredragande, d. v. s. de i §§ 4 och 13 omnämnda. Vem
kontrasignerar en statsrådsutnämning? Rimligtvis måste den
resultera i en fullmakt — av detta skäl måste utnämningen
äga rum i statsråd — och rimligtvis måste en sådan räknas
som en expedition eller befallning. Konungen kan ju icke
själv både signera och kontrasignera och oansvarig som han
är övertaga ansvaret för att fullmakten icke strider mot
regeringsformen.
Uti de paragrafer i regeringsformen, som avhandla
konungens förhållande till sina rådgivare, skymta då och då
fram några ord om deras ansvar. Så uti §§ 9, 11, 13, 15,
38 och 65. Endast i två av dem, § 9 och § 13, göres dock
en hänvisning till §:er längre fram i lagtexten, som avhandla
formerna för ansvars utkrävande. Från § 9, som stipulerar
skyldighet för statsråd att göra kraftiga föreställningar mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
