Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Lagerroth, Det svenska statsrådets ansvarighet i rättshistorisk belysning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
Fredrik Lagerroth.
Huru genuint svensk den utanför Fahlbecks
forskningsgebit befintliga § 107 verkligen är torde tillräckligt ha
framgått av föregående framställning. Det oriktiga i att
reminiscenser från 1791 års polska författning däri skulle gå igen
har redan Kjellén visat V Lika värdelöst är vad Höjer
framdrager av engelska motsvarigheter2. Ej ens jämförelser äro
på sin plats, när det gäller denna §. I varje rad går den
tillbaka på rättsnormer, praxis eller dyrköpta erfarenheter
från frihetstiden. Och dock har Sandegren kunnat förklara,
att det i svensk statsrätt icke finnes någon förebild till detta
stadgande 3.
VI.
Den uppgift, författaren till denna uppsats ställt sig i
dess inledning, är slutförd, så till vida som regeringsformens
bestämmelser om ministeransvarigheten klarlagts både i fråga
om proveniens och uttolkning. Sagda bestämmelser fingo
emellertid redan året efter sin tillkomst vissa kompletteringar
i den nya riksdagsordningen och i Ansvarighetslagen för
statsrådets ledamöter. Att förbigå dessa med tystnad kan
icke gärna komma i fråga. Till sist må också något sägas
om den tillämpning, den livskraftigaste av regeringsformens
bestämmelser i hithörande stycken, § 107, erhållit i
praktiken.
I 1810 års RO § 29, som utgör en instruktion för
konstitutionsutskottet, inrycktes RF §§ 106 och 107 tämligen
oförändrade. Mellan punkt 1 och punkt 2 i § 107 mom. 2
insattes dock en bestämmelse, avsedd att reglera
förfaringssättet, när enskild riksdagsman eller annat utskott än
konstitutionsutskottet ville väcka fråga om anmärkning mot
statsråd. En bestämd schablon föreskrevs, som uteslöt
möjlighet för plena att omedelbart få veta vad saken gällde.
Remiss till utskottet skulle ovägerligen verkställas, och först
1 Kjellén, Den nationella karakteren i 1809 års grundlagsstiftning, Hist.
Tidskr. 1893 s. 8.
2 Höjer, Hans Järta och Sveriges grundlagar, Hist. Tidskr. 1910 s. 97.
d Sandegren, Till historien om statshvälfningen i Sverige 1809s. 83.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
