Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Lagerroth, Det svenska statsrådets ansvarighet i rättshistorisk belysning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det svenska statsrådets ansvarighet i rättshistorisk belysni ng. 95
sig som rättesnöre för riksrätten allena, få även ständerna
handla med åberopande av densamma.
Efter vilken § i ansvarighetslagen föredragandes — i
dess § 5 talas blott om statsrådsledamots underlåtenhet att
göra föreställningar enligt RF § 65 — kontrasignation av
konstitutionsvidriga utanordningar skall beivras har
lagstiftaren lämnat därhän. Betänkligare får sägas vara, att
grundlagstiftaren intet säger om huru den anmärkning,
statsutskottet genast måste göra, skall komma inför
konstitutionsutskottet. Anmälan skall göras till plena, men dessa kunna,
som vi sett, blott i det fallet bringa saken till slut, att
nyssnämnda § 6 är tillämplig. Någon grundlagsbestämmelse, i
kraft av vilken plena skulle kunna bringa sådana
anmälningar till konstitutionsutskottets kännedom, står icke att
uppleta. Och dock skola alla i GRO § 30 nämnda
grundlagsbrott anmälas till plena. Mot denna anmälningsplikt
svarar längre fram i § 30 den skyldighet, som åvilar
statsutskottet att för konungen anmäla de anledningar, som
funnits att i laglig ordning yrka ansvar mot tjänstemän, som
ha att redovisa för statsutgifter; själva kunna de icke för
statsutskottet eller riksens ständer till ansvar ställas. Tydligen
har man velat markera, att anmälan om konstaterade fel
skola göras inför den, som har åtalsrätt, resp. ständer och
konung, låt vara de förra redan i kraft av grundlagen utöva
sin rätt genom konstitutionsutskottet.
Från ansvarighetslagen må utöver vad redan omtalats
i det föregående endast följande anföras.
Ingressen inskärper i ordalag, som tydligen gå igen
från 1720 års RF § 14, starkare än som skett i 1809 års RF
statsrådens ministeriella initiativ. Straff äro åsatta
grundlagsbrott begångna av statsrådet såväl i dess rådgivarkall som
i dess ställning som interimsregering. Alldeles särskilt
ömtålig har lagstiftaren varit beträffande ständernas finansiella
rättigheter jämlikt §§ 57-80. Däremot bringas aldrig
statsrådets tankar och yttranden enligt §§ 81 och 87 på tal.
Försummelse enligt § 38 p. 1, som ovan förklarats närmast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
