Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Lagerroth, Det svenska statsrådets ansvarighet i rättshistorisk belysning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
Fredrik Lagerroth.
innebära ett svek mot konungen, kan även av riksrätten
bestraffas med ämbetets förlust.
Mot den detaljanmärkningsteori, som ovan godtagits
som rätt tolkning av RF § 107, har Järta i en
tidskriftsuppsats av 1826 1 gjort gensägelser, som här återges endast
därför att de äro så betecknande för den uppfattning av i §
107 stipulerat ansvar såsom ett politiskt ansvar, som ovan
utdömts. Redan vederlagda tarva de icke någon ny
vederläggning. De speciella anmärkningarna, som inom utskottet
göras, förklarar Järta, må icke andragas hos riksens ständer
utan endast tjäna att grundlägga dess generella omdöme
över regeringssystemet i dess helhet. Så må utskottet,
tillgivet det liberala eller det prohibitiva systemet, anse
statsrådets motsatta åsikter och handlingssätt icke vara förenliga
med rikets sannskyldiga nytta. Användandet av RF § 107
är en politisk handling, icke en juridisk. En rättskränkning,
som skall åtalas, måste bevisas med omständlig noggranhet.
Styrelsefel åter kännas i sina verkningar. Bättre illustration
av vad § 107 icke är avsedd för kan man näppeligen önska.
Omöjligen kan en frihandlare skriva de olyckor, ett
protektionistiskt system efter hans mening lett till, på räkningen
av regeringsmedlemmarnas bristande nit och skicklighet. Vad
Järta pläderar för är ett regelrätt parlamentariskt ansvar pro
eventu.
På trots av Järtas auktoritet har
detaljanmärkningsteorin segrat i praxis. Betecknande är att det är
lantmannapartiet i särskild grad, som förhjälpt den till definitiv seger.
Det hade det revisorssinne, som en rätt tillämpning av § 107
förutsätter. Och det hade också en utpräglat
antiparlamentarisk inställning. Det lät varje sakanmärkning gälla som
sådan likgiltigt för huruvida det gillade eller ogillade
veder-börandes ämbetsgärning i stort eller hans politiska åskådning
i allmänhet. Var för detsamma i princip intet fel för litet
för att av konstitutionsutskottet påtalas, så blev åter i praxis
intet fel så stort, att det kunde föranleda plena att tillgripa
1 Omtryckt av Hans Forssell i Valda Skrifter av Hans Järta II s. 564 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
