Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eli F. Heckscher, Den svenska kopparhanteringen under 1700-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svenska kopparhanteringen under 1700-talet.
49
berg har sitt särskilda symptomatiska intresse, utan hinder
av att företeelsen som sådan ingalunda var av någon hög
storleksordning.
Vid sidan av förskjutningen i fjärdepartsägarnas
ställning och karaktär försiggick också en ändring i de brukande
bergsmännens, som i någon mån har kommit till synes redan
i det föregående men som behöver framställas i sitt eget
sammanhang. Det har redan framgått att antalet brukande
bergsmän befann sig i stark nedgång. Deras antal maximerade
helt naturligt omkring 1600-talets mitt, då brytningen också
hade sin höjdpunkt; och det absoluta antalet sjönk
oavbrutet från 1660-talet ända fram till slutet. Emellertid gick
ju denna nedgång tillsammans med minskningen i själva
brytningen, och för att få klarhet i innebörden måste man
därför sätta antalet brukande bergsmän i relation till
rå-kopparproduktionen. Visserligen har det redan omtalats att
man snarast räknade med ökat arbete vid utvinning av
de mindre mängder koppar som småningom kunde
åstadkommas och att alltså arbetsstyrkan ej skulle ha minskats.
Hur det förhåller sig därmed är jag åtminstone ej för
närvarande i stånd att avgöra; men även om detta skulle vara
riktigt, så är det givet att verksamheten måste ha blivit mindre
lönande och därför i sin äldre storlek per individ icke kan
ha passat för personer med en så god social ställning som
kopparbergsmännen likväl intogo. Det ligger också närmast
till hands att räkna med en nedgång i de brukande
bergsmännens antal något så när parallellt med nedgången i
produktresultat, såsom en verkan enbart av det senare. Ser
man på den verkliga utvecklingen, sådan den framgår av
bifogade tabell, så visar det sig emellertid att denna tendens
mycket ofullständigt kom till uttryck före Frihetstidens första
årtionden. Den absoluta nedgången i antalet brukande
bergsmän var nämligen då i allmänhet svagare än
totalproduktionens nedgång, så att produktionen per bergsman vanligen
befann sig i sjunkande. Men f. o. m. 1740-talet vände denna
tendens skarpt över i sin motsats, och därefter visade varje
ny period en ökad tillverkning per brukande bergsman, i en
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
