Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eli F. Heckscher, Den svenska kopparhanteringen under 1700-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svenska kopparhanteringen under 1700-talet. 51
ej är mycket stort, ge förändringarna en viss föreställning
om de krafter som voro i rörelse. Framför allt framträder
en anmärkningsvärd höjning i bergsmännens sociala
ställning. Medan endast 11 st. hade en titel framför sina namn år
1725, hade antalet sådana 1759 stigit till 30. Någon väsentlig
andel för personer utanför bergsmansståndet var det
visserligen icke fråga om vid någotdera tillfället, men däremot
förekom en mycket stark tillväxt i antalet rådmän (och
kämnärer) samt stigare (arbetsledare). Parallellt förekom
en — visserligen betydligt svagare — nedgång i antalet av
dem som angåvos med namn på gårdar eller byar; deras
andelar voro resp. 57 och 48 procent. A andra sidan ligger
det i de sistnämnda siffrorna att icke desto mindre ungefär
hälften av de brukande bergsmännen ännu omkring
1700-talets mitt hade kvar ungefär sin gamla sociala prägel. Det
är svårare att ange utvecklingen av koncentrationen i
andel-skap bland de brukande bergsmännen, därför att endast den
förra av de nu omtalade längderna, den för 1725, redovisar
antalet fjärdeparter för dem. Enligt denna längd hade
fortfarande drygt två tredjedelar bland de brukande
bergsmännen endast en fjärdepart vardera. Två av Bergskollegii
cirkulär efter denna tid, av 1731 och 1753, föreskrevo emellertid
att en brukande bergsman skulle äga två fjärdeparter, om
han var son till en sådan, och eljest fyra 1; förmodligen
försköt sig andelskapet också åt detta håll, i samband med
nedgången i de brukande bergsmännens antal, fastän det ej
är möjligt att nu fastställa förloppet. I alla händelser kan
det ej vara något tvivel om att hyttedriften utvecklade sig i
samma riktning som andelskapet i själva Kopparberget, trots
att hyttorna fortfarande och allt framgent helt och hållet
brukades individuellt.
Sannolikheten talar för att dessa förändringar
sammanhängde med ett ökat kapitalbehov för de brukande
bergsmännen. Koncentrationen berodde delvis på att hyttor
nedlades men också på att de fattigare brukande bergsmännen
1 Bergskoll:ii cirk. 15/n 1731 o. 3/2 1753: kollegiets resp. registratur och
koncept (i dess arkiv); föreskrifterna omtalas också i 1759 års Inventarium.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
