Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eli F. Heckscher, Den svenska kopparhanteringen under 1700-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svenska kopparhanteringen under 1700-talet.
57
med råkoppar. Förhållandet var likartat för kronans
anspråk på Stora Kopparberg. Den fjärdedel, efter 1770
åttondel av produktionens båda stadier som kronan gjorde anspråk
på skulle nämligen helt naturligt utgöras i form av råkoppar
på Falu kopparvåg, och däri ligger att också kronokopparen
måste smältas och hyttarbetet för dess del finansieras av de
brukande bergsmännen.
Bergslaget självt hade att skaffa medel för gruvans både
fasta och rörliga kostnader och tycks ha fått förskottera det
mesta av bägge slagen; därtill kom sedan råkopparens
raffinering (gärning) eller utsmidning vid Avesta bruk, som
Bergslaget länge arrenderade av kronan och 1777 inköpte
Visserligen gick avraden på förut angivet sätt till fasta
kapitalutlägg, men den betalades i efterskott av de brukande
bergsmän som hade övertagit avradshoparna; andra utgifter,
de s. k. parens onera, som omfattade både kostnaden för
vissa försök i gruvan och vedanskaffning, avdrogos innan
fjärdeparternas avkastning — den s. k. fjärdeparts-revenyen —
framkom och måste delvis ha förskotterats av Bergslaget. Det
mest tryckande behovet gällde förmodligen ved, direkt eller
indirekt i form av träkol. Det tillgodosågs delvis genom ett
särskilt vedkontor för gruvarbetets räkning, vartill staten
lämnade bidrag. Ungefär en fjärdedel av vedbehovet vid
Stora Kopparberg ansågs kunna täckas genom de i och för
sig mycket betungande naturaprestationer som ålågo
bönderna i en stor del av Dalarna, men »lönings- och skattekol»
fördelades helt och hållet mellan hyttägarna, sålunda brukande
bergsmän, som i övrigt hade att själva sörja för hyttornas
bränslebehov 2. För alla var detta en av de mest
bekymmersamma uppgifterna.
Från hyttorna gick all råkopparen till Falu kopparvåg.
Råkopparen varken kunde eller fick emellertid ens till minsta
del gå ut i marknaden i detta skick, utan all råkoppar
sändes vidare till Avesta. Där förvandlades den till gårkoppar
1 Kammar- o. Bergskoll. br. 15/i2 1779 (ref. Linderholm).
2 Per Hedenblad, Kort begrep; k. br. 3/s 1790, med stadfästelse på
gruvrättens utslag »på sätt hittills skett» (BO).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
