Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eli F. Heckscher, Den svenska kopparhanteringen under 1700-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
Eli F. Hecksclier.
eller vissa andra slag av förädlad koppar. Också för Avesta
var vedbehovet ett huvudproblem, och fastän skyldigheten
att utgöra ved också i detta fall hårt tryckte allmogen,
uppgavs det (1734) att över hälften av veden måste köpas Medan
Bergslaget som sådant ingen befattning tog med själva
kopparsmältningen, trädde korporationen alltså på nytt i
funktion vid raffineringen, fastän finansieringen där alltid skedde
för de brukande bergsmännens eller i verkligheten oftast
deras kommittenters räkning. Först efter bearbetningen i
Avesta var kopparen färdig att gå ut till sina olika ändamål;
kopparmyntningen försiggick till alldeles övervägande del
redan där.
Inom själva gruvdriften tog behovet av kapital för driften
framför allt två former, nämligen den ena för arbetsfolkets
underhåll — som skulle tillgodoses genom ett år 1716 inrättat
magasin — och den andra för vedanskaffning. De brukande
bergsmännens kapitalbehov fick i alla händelser till stor del
sin avslutning när råkopparen hade avlämnats på Falu
kopparvåg. Detta skedde i utbyte mot på Avesta ställda
anvisningar, som där inlöstes i — naturligtvis något reducerade
mängder — gårkoppar eller kopparsmide; det var de
ryktbara s. k. Fala kopparsedlar, som på sin tid hade givit
Johan Palmstruch idén till hans banks sedlar, de första
egentliga banksedlarna i Europa. När bergsmännen hade
mottagit dessa sedlar, lämnade de dem som regel till försäljning
eller belåning åt »förläggare», köpmanshus i Stockholm eller
andra som sedan uttogo den raffinerade produkten i Avesta.
Det var uppenbarligen ett uttryck härför att noteringarna på
koppar i Stockholm vanligast och mest kontinuerligt gällde
råkoppar, trots att ju ingen råkoppar någonsin gick ut i
marknaden; i verkligen åsyftade därför denna notering säkert
Falu kopparsedlar, som representerade kopparen i handeln.
Om någon stockning i marknaden inträdde, som alldeles
särskilt blev fallet under 1767/68 års stora deflationskris, är
det givet att bergsmännen kunde bli liggande med sin
råkoppar, men normalt var det förmodligen köpmännens upp-
1 Riksens St:s br. ls/i2 1734 (Sv. riksd. akter 2:a serien nr 1583).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
