Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karl Gustav Ljunggren, Nordiska personnamnsordböcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nordiska personnamnsordböcker.
121
hjälp det kan vara att finna alla de ställen registrerade, där t. ex.
mansnamnet Odovacar eller folknamnet langobardi anträffas.
Redan samtidigt som Förstemann — närmast för att
efterkomma en av Vetenskapsakademien i Berlin på Jakob Grimms
initiativ utfärdad inbjudan till pristävlan — utarbetade första
versionen av sitt grundläggande verk, uttalades i Tyskland
upprepade gånger önskemål om att även den »fornnordiska»
namnskatten gjordes tillgänglig i ordboksform. Även härvidlag var
det de språkvetenskapliga intressena som kornmo till tals; man
insåg, att det kontinentalgermanska namnmaterialet inte kunde
till fullo utnyttjas språkligt, så länge de anglosaxiska och nordiska
namnen inte funnos tillgängliga. Det kom dock att dröja länge,
innan någon fullvärdig nordisk personnamnsordbok förelåg
färdig.
Början gjordes i Danmark, där Oluf Nielsen, historiker och
mycket flitig urkundsutgivare, 1883 utgav Olddanske
Personnavne, ett arbete, som varit till stor nytta men som nu givetvis
är starkt föråldrat. Syftet är väsentligen språkligt, och
författaren har koncentrerat sitt intresse på de äldsta formerna, varvid
han även flitigt och på det hela taget med god urskillning
utnyttjat ortnamnsmaterialet. Den språkliga inledningen
innehåller många goda synpunkter, som ännu i dag förtjäna allt
beaktande. För historikern har arbetet emellertid aldrig spelat
någon större roll som hjälpmedel; därtill är urvalet alltför
begränsat. Särskilt är att anmärka, att Nielsen följt den för alla
namnordböcker fördärvliga principen att så vitt möjligt utesluta namn
av främmande ursprung. Det är ett av de allra viktigaste
kraven på en sådan ordbok, att alla inom det undersökta området
förekommande namn medtagas; sedan blir det namnforskningens
sak att utreda vad som är inhemskt och vad som är främmande.
De främmande namnen inom ett språkområde avge ofta, lika
väl som lånorden, vittnesmål av betydande historisk räckvidd;
nog är det t. ex. av största intresse, för att erinra om ett ofta
anfört fall, att av de i Kalmar stads 1398 till drottning Margareta
utfärdade underkastelsebrev nämnda fyra borgmästarna, tolv
rådmännen och sexton borgarna nästan alla ha tyska namn.
Men sådant värdefullt material uteslutes genom en sådan
av-gränsning som den antydda.
I Sverige utarbetade språkforskaren Magnus Lundgren en
namnsamling, som under titeln Svenska personnamn från
medeltiden började offentliggöras 1892 i tidskriften Svenska
landsmålen ( band X). Arbetet fortsattes efter Lundgrens död av
Erik Brate, även han språkforskare, som 1915 fullbordade den
egentliga samlingen; 1934 tillkom ett mycket nyttigt av E. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
