Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nils Cleve, Förluster av kulturhistoriska värden under kriget mellan Finland och Sovjet-Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förluster under kriget mellan Finland och Sovjet-Ryssland. 135
ovanliga aktivitet väckte grannfolkens uppmärksamhet.
Kare-larnas nyttjomarker sträckte sig i norr till Ishavet, i nordväst till
Bottniska viken, där de tangerade »birkarlarnas» och
norrmännens intresseområden. Detta var Karelens storhetstid.
I den kamp, som småningom växte fram om de karelska
rikedomarna, om de karelska handelsplatserna och
handelsvägarna, voro Sverige och Novgorod främst intresserade. Det
karelska området delades: Sverige erhöll den västra delen, Novgorod
behöll den östra, vilken även omfattade Karelens huvudbygd.
Gränsen fastslogs i freden i Nöteborg 1323.
Intill denna tid hade den karelska bebyggelsen endast föga
utbrett sig från den ursprungliga nejden på västra stranden av
Ladoga. Den svenska delen av Karelen var sålunda till en
början ytterst glest, knappast alls befolkad. Och ännu vid slutet av
medeltiden hade ännu icke på långt när hela det område, som
sammanfattats under landskapsbegreppet Karelen, erhållit fast
bosättning.
Till följd av Nöteborgs-gränsen kommo den forna
centralbygden vid Ladoga och de bebyggelsehistoriskt sett yngre
områdena i västra Karelen att följa olika utvecklingslinjer. Karelarna
öster om gränsen hade nämligen kristnats i den grekisk-katolska
läran, karelarna väster om gränsen i den romersk-katolska.
Religionsformen har även senare i hög grad påverkat förhållandena
i dessa trakter. Detta visade sig i synnerhet efter freden i
Stol-bova, då Ladoga-Karelen förenades med Sverige. Till följd av
den svenska kyrkans omvändelseverksamhet i de tidigare
grekiskkatolska bygderna flydde en stor del av befolkningen till
Ryssland. Man har beräknat, att åren 1656 och 1657 hela 4107
familjer flyttade över gränsen. Den svenska statsmakten lät bönder
från Savolax bosätta sig på de öde blivna hemmanen.
En del av de ursprungliga karelarna stannade likväl kvar
och de och deras avkomlingar förmedlade vidare den gamla lokala
karelska! kulturen. Mellan dem, de s. k. äyrämöiset och de övriga
inbyggarna i södra Karelen savakot, d. v. s. ättlingarna till de på
1600-talet från Savolax införskrivna kolonisterna, uppehölls en
tydlig kulturgräns. Ännu vid mitten av 1800-talet, på sina ställen
t. o. m. ännu senare, voro äktenskap mellan kontrahenter från de
två folkgrupperna sällsynta. För en äyrämöiskarelare var det
närapå en skymf att bliva kallad savakko.
På förlustkontot för det senaste kriget i Finland står som
en av de främsta posterna denna gamla äktkarelska kultur på
Karelska näset. Visserligen hade den modärna tiden starkt
påverkat även det gamla äyrämöisområdet. Men där fanns
fortfarande gömt ett rikt etnologiskt material med talrika viktiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
