Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nils Cleve, Förluster av kulturhistoriska värden under kriget mellan Finland och Sovjet-Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
Nils Cleve.
forskningsuppgifter, — tillfällen därtill äro numera för alltid
försuttna.
I detta sammanhang kan det påpekas, att så gott som hela
det väldiga material i fasta fornlämningar, gravar, fornborgar
o. dyl., som belyser det karelska folkets äldsta historia, dess
självständighetstid, dess »pälsvarutid», för att använda ett av prof.
Väinö Voionmaa lanserat uttryck, numera befinner sig på ryska
sidan om gränsen och är ryskt forskningsgebit. Lyckligtvis har
en stor del av dessa fornlämningar tidigare blivit förtecknade,
undersökta och delvis även publicerade.
De etnologiska förlusterna inskränka sig icke enbart till det
specifikt karelska äyrämöis-området. Även de ovan nämnda
savakkobygderna i södra Karelen voro etnologiskt värdefulla om
de ock icke på samma sätt som de föregående representerade en
gammal lokal kultur. Under de stora etnografiska insamlingarna
i slutet av 1800-talet visade sig även savakko-områdena utgöra
givande arbetsfält. Tack vare nyss nämnda etnografiska
insamlingar finnes lyckligtvis ett gott, numera fullständigt oersättligt
material av de bägge stammarnas kultur i Finlands
Nationalmuseum i Helsingfors. Mindre samlingar ägde ytterligare Viborgs
och Kexholms museer, vilka samlingar torde ha räddats till finska
sidan.
Nordost om Ladoga levde en särpräglad, av den modärna
tiden ovanligt litet påverkad karelsk kultur, nära besläktad med
den fjärrkarelska på andra sidan den förra rysk-finska gränsen.
Befolkningen i dessa trakter var grekisk-ortodox. För det övriga
Finland föreföll denna miljö i socknarna och skogarna nordost
om Ladoga som en högst romantisk värld; vi behöva blott nämna
de små, typiska, pittoreska grekisk-katolska bönekapellen,
»tsa-sounorna», eller de världsberömda gråterskorna. För etnologen
fanns här talrika arbetsuppgifter. År 1927 anordnades en
systematisk etnologisk-filologisk undersökning i några byar i Ilomants
socken, vilket gav utmärkta resultat (publicerade i
Kansatieteelli-nen Arkisto III. Helsingfors 1939). De byar, vilka då berördes av
undersökningarna, äro numera förstörda och befolkningen
evakuerad. Samma sak gäller överhuvud taget större delen av detta
kulturområde. Det kan betraktas som en ganska märklig
tillfällighet, att Nationalmuseet i Helsingfors några månader före
krigsutbrottet lät flytta en av de för denna trakt typiska gårdarna
av »novgorod-typ» till sitt friluftsmuseum på Fölisön. Denna
torde vara en av de sista på finska sidan om den nya riksgränsen.
Inom det från Karelen avträdda området finnas tre städer:
Viborg, Sordavala och Kexholm.
Viborgs slott, den närmaste orsaken till Viborgs stads upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
