Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lauritz Weibull, Fredsfördragen mellan frankerna och danerna 811 och 813
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fredsfördragen mellan frankerna ocli danerna 811 och 813. 145
namnen på de män genom vilka den utfördes. Männen är
här tolv, sex från vardera riket. De uppföres, också här,
gruppvis. Först de från Sverige, så de från Danmark; var
och en med uppgift om vilket land inom vardera riket som
han kommit från. Förrättningen ovan Ejder fick till resultat
att de tjugofyra männen konfirmerade freden.
Gränsläggningen resulterar i att de tolv sätter sex stenar mellan
rikena; platserna där de sätter dem uppges och i samband
därmed att Danaholmen (där gränsen möttes med gränsen
till Norge) är delad i tre lotter; de nordiska kungarna har
var sin av dem. Konfirmeringen av freden 811 skedde
genom edsavläggelse. Någon motsvarande uppgift om
bevismedlet förekommer väl inte i gränsläggningsuppteckningen.
Men gällande rätt och rättsuppfattning i Norden har utan
vidare kräft att också vid mitten av 1000-talet
gränsläggningen skedde medelst ed. Tillvägagångssättet är till yttermera
visso föreskrivet för den nämnd, även här tolv män, som
hade att sätta markaskäl mellan olika byar och mellan byar
och torp inom det skånska lagområdet (Skånelagen, utg. av
Schlyter I, 71; Danmarks gamle landskabslove I, 72), det
lagområde som sträckte sig utmed hela den ena sidan av
den dansk-svenska gränsen.
Man har länge ansett uppteckningen om
gränsläggningen mellan Sverige och Danmark för en historisk berättelse
av sent ursprung och värdesatt den som andra sådana.
Uppfattningen är i strid med vad man känner om äldre
germanskt urkundsväsen. Numera är det fört i bevis att vad
uppteckningen traderar är en urkund, en akt av en art som
inom germanskt område har haft den vidaste utbredning
långt ned i medeltiden: en notitia (Curt Weibull, Den älsta
gränsläggningen mellan Sverige och Danmark. Hist.
tidskrift f. Skåneland VII, 7). Uppteckningen återspeglar helt
vad som är säreget för denna urkundsform: att vara en
berättelse i exakt, mestadels ordknapp, objektiv form om något
som åtgjorts och vunnit rättskraft; med bevisvärdet förankrat
i namnen på de personer som den uppräknar.
Det är i detta sammanhang nödvändigt att i ett avse-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
