Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lauritz Weibull, Ansgarii skrift om den påvliga legationen över Norden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156 Lauritz Weib ull.
Genom Eugenii II:s privilegium blev det bemyndigande
Paschalis I. gett ifråga om legationen över Norden
konfirmerat. En skrivelse från en biskopssynod i Troyes 867 visar
att privilegiet varit ställt till Ebo (MG. SS. XIII, 472; LL.
III: 2, II, 697: Ebo . . . iter ad Normannos, quibus a Paschali
papa necnon ab Eugenio, successore ipsius, sicut
apostoli-cis eorundem presulum ad ipsum pro hac re datis edocemur,
fuerat predicator destinatus, arripuit). Det nya i privilegiet
är att Ansgarius jämte medhjälpare adjungeras till
legationen. Då Eugenius II. avled 827 (Jaffé I, 322), måste
privilegiets utfärdande hänga samman med den första av de
missionsresor Ansgarius företog, missionsresan till Danmark
826 (Vita Ansgarii c. 7).
Det sista privilegiet, Gregorii IV:s privilegium, är efter
allt att döma från 832 (jmfr Curschmann, Die älteren
Papsturkunden des Erzbistums Hamburg, 14). Det innehåller två
nya anordningar. På samma gång adjunktionen av Ansgarius
till legationen stadfästes, adjungeras Simon, annorstädes
kallad Gauzbert, till Ansgarius. Både denne och Simon får
vidare tilldelade sig palliet såsom ärkebiskopar. Gregorius
IV upplyser i sitt tydligen alldeles samtida privilegium för
ärkebiskopsdömet Hamburg om vad detta betydde för
Ansgarius: denne upphöjdes till legat sida om sida med Ebo hos
svenskarna, danerna, slaverna och de andra folken i norr
och som ärkebiskop blev han ärkebiskop av Hamburg
(Curschmann, 14; Vita Ansgarii c. 13). För Simons del vittnar
Ansgarslegenden att han delegerades med påvligt
bemyndigande, pontificali insignitum honore, till Sverige (Vita c. 14).
Det återstår att sätta den skrift som bevarats i Codex
Guelferbytanus 35, i relation till vad Ansgarslegenden och
Ansgarii brev till de tyska biskoparna har om innehållet i
Ansgarii skrift. Enligt legenden har den senare skriften
innehållit påvestolens privilegier på legationen över Norden.
Tre sådana är kända. Alla tre har efter en kortare
inledning varit införda i originalet till skriften i kodexen.
modligen har det varit efter denna synod som Ebo kom till kurian och
utverkade legationsprivilegiet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
