Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lauritz Weibull, Ärkebiskop Eskil av Lund och klostret St. Victor i Paris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ärkebiskop Eskil av Lund och klostret St. Victor i Paris.
165
Motståndet mot ärkebiskopens krav hade sålunda i
sjelva St. Victor fåtts att ge med sig. Helt annorlunda
gestaltade sig förhållandena i Anagni. Flera av medlemmarna i
kardinalkollegiet tillhörde sjelve klosterkongregationen; andra
stod i intim förbindelse med denna1. Med djupt beklagande
mottog de underrättelsen om vad kapitlet fåtts att besluta.
Kardinalpresbytererna Peter av Pavia och Johannes
Neapoli-tanus tog ledningen. De var beslutna att föra försvaret för
en part som redan gett sin sak förlorad.
Den argumentering som framfördes i kardinalkollegiet
var följande. Kapitlet i St. Victor hade visserligen iklätt sig
betalningsskyldighet för depositionen. Man förnekade det
inte. Men depositionen, fortsatte man, hade aldrig anförtrotts
åt kapitlet, endast åt Ernisius; ingen kanik från St. Victor
var närvarande då den gjordes. Kapitlet hade under dessa
omständigheter inte haft någon skuld att likvidera. Då det
gjorde sitt åtagande till ärkebiskopen hade det alltså varit på
villovägar; det hade i sin ovetenhet lovat betala vad en
annan tillhänt sig. Vid sidan härav erinrade man efter van-
biskop (Eskil) av Lund; kardinalpresbytern Peter (av Pavia), tit. s:ti
Chryso-goni, till abbot Guarinus och konventet i St. Victor; kardinalpresbytern
Johannes Neapolitanus, (tit. s:tæ Anastasiæ), till biskop T(heobaldus) av Amiens;
till abbot Guarinus och konventet i St. Victor; kardinaldiakonen Hugo Petri
Leonis, tit. s:ti Angeli, till samma; biskop Bernardus av Portua och s:tæ
Rufinæ till samma; påvlige kaplanen, broder Fredericus till Guarinus.
Samtliga dessa mandater och brev är odaterade, men expedierade samtidigt. Det
senare förhållandet framgår med full tydlighet av de två
kardinalpresbyter-ernas brev. För dateringen är följande avgörande. Första gång Petrus av
Pavia undertecknar ett påvligt privilegium såsom kardinalpresbyter är 1173
14. oktober (Götting. Nachrichten 1902, s. 101; jmfr Brixius, Die Mitglieder
des Kardinalkollegiums von 1130—1181, s. 124). Terminus post quem blir
under dessa förhållanden tidigast 1173 oktober. A andra sidan är terminus
ante quem senast 1174 april. Då mandaten och breven expedierades från
kurian befann sig Petrus av Pavia vid denna. Men Alexander III. sände
honom 1174 17. och 19. april i legation till Frankrike (Migne 200: 986, 987),
en legation som han kom tillbaka från först mot slutet av 1178 (Delehaye,
Pierre de Pavie, légat du pape Alexandre III. i Revue des questions
historiques XLIX, 49).
1 Luchaire, Les recueils épistolaires de l’abbaye de Saint-Victor i Bibi.
de la Faculté des lettres de l’université de Paris VIII, 57.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
