Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Lagerroth, Kielertraktatens tolkning och tillämpning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216
Fredrik Lager ro th.
blott kan utan bör man säga, att Norges rike avträtts till
Sveriges konung personligen. Karl XIII inträder redan
jämlikt mom. 1 i art. IV uti Fredrik VI:s alla rättigheter, sådana
de gått i arv i hans ätt son efter far alltsedan
maktöverlåtelsen 1661. Ett mer personligt regemente än det, som
Kongeloven etablerat, fanns ej i hela kristenheten.
Kongeloven fortsätter tills vidare att gälla i Norge endast med
den förändringen, att dess tronföljdsordning ersatts av den
i 1810 års SO gällande. Däremot kommer 1809 års RF
Norge icke vid — utom vad beträffar bestämmelsen i § 94
om utkörande av ny konungaätt, i händelse den gamla
utslocknat1. Sveriges konung skall utöka sin makt genom
att till sin svenska krona på grund av ny rättstitel — man
tänke på hans kejserliga och kungliga apostoliska majestät
eller på Son Altesse Royale de Savoie — lägga en norsk.
Att det nya området skall assimileras med det gamla är
icke avsett. Sveriges rike får nöja sig med den makttillväxt,
den varaktiga föreningen med ett annat rike innebär. Härska
över detta får det ej. Den franska konstruktionen med det
determinativa pronominet »celui» insatt som vikarie för »le
royaume» ställer på ett påtagligt sätt det av de norska
stiften formerade kungariket i paritet med det svenska.
Rike som rike 2.
Från likställighetsprincipen äger dock en påtaglig av
Alin egendomligt nog icke accentuerad avvikelse rum. Sverige
och Norge ha icke, såsom fallet var vid tillkomsten av 1397
1 Under förutsättning av den Alinska tolkningens riktighet blir
regeringsformen giltig för Norge i kraft av bestämmelsen i dess ingress att den skall
gälla »för Svea rike och ty underliggande länder». Intet tecken finns dock
på att nian 1814 sökt på Norge tillämpa nämnda klausul.
2 Till markerande av olikheten mellan Alins uppfattning och min må
ytterligare följande framhållas. För Alin är tolkningsfrågan närmast en
stilfråga. Till dess belysning avtrycker han en rad traktater från tiden för
Kielertraktatens tillkomst, där i stor myckenhet suveränens namn betecknar
staten. Han förbiser emellertid, att vad som i detta sammanhang är av
betydelse är blott cessions- och renuntiationsformler och i sådana av skäl som
i texten anförts egentligen blott den vinnande partens benämning. Sådana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
