Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Lagerroth, Kielertraktatens tolkning och tillämpning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kielertraktateiis tolkning och tillämpning.
217
års unionsdokument, redan i förväg gemensam konung. Ej
heller regleras den ordning, i vilken kungarna i framtiden
skola följa varandra, genom ömsesidig överenskommelse.
Norge får hålla till godo med den konung, Sveriges ständer
utsett fem år tidigare, och är när det gäller framtida
arvs-följd, skyldigt att respektera den succession, som angives i
en av de svenska statsmakterna stiftad grundlag, 1810 års S.
O. Om denna icke längre blir tillämplig, måste Norge utan
vidare acceptera det kungahus, som Sveriges rikes ständer
jämlikt den redan åberopade RF § 94 utköra. Norge
befinner sig efter den 14 januari i samma situation vis à vis
Sverige som den, vari det befann sig vis à vis Danmark
under den danska valmonarkiens sista tider. Bestämmelsen
i Kristian IV:s Norske Lov: den, som Danmarks råd och
adel välja till Danmarks konung, den skall ock vara konung
i Norge gäller mutatis mutandis igen Norge har blivit
formler förekomma ytterst litet å de mer än 50 sidor Alin ägnat åt sina
avtryck, och de tala till förmån för den uppfattning, som jag hävdar. För
mig är tolkningsfrågan en rättsfråga, som måste ses mot sekulär bakgrund.
Att beteckna den vinnande parten med suveränens namn är naturligt, då det
gäller patrimonialvälden, sådana som de tyska, som härskaren innehar med en
sorts privat rättstitel. Då det gäller sådana riken som Frankrike och
Ryssland för att icke tala om Sverige, förekommer det icke gärna utan att en
förtydligande uppgift om det avträdda områdets framtida öde lämnas. Rruket
att överhuvud nämna fursten som mottagande part får också anses ha
avtagit. Ännu i de freder, Napoleon som kejsare avslutat, användas
avträdelse-formler likartade med dem, vi mött under Ludvig XIV, men i den fred,
Ludvig XVIII, som ju var Frankrikes konstitutionelle konung, 1814 avslöt
med de allierade, talas om »la France», som den, vilken dessa tillerkänna
besittningsrätten till Avignon etc. I freden i Wien 1864 avstår kungen av
Danmark alla sina rättigheter till Slesvig-Holstein etc. till kungen av
Preussen och kejsaren av Österrike men i preliminärerna till Frankfurterfreden
avstår »la France», nu republik, vissa territoriella rättigheter till förmån för
»l’Empire allemand». I fredstraktaten 3 okt. 1866 art. III förklaras: S. M.
l’Empereur d’Autriche consent à la réunion du royaume Lombardo- vénitien
au royaume d’Italie. — Vid studiet av fredstraktater har jag för Ludvig XIV:s
tid följt Henri Vast, Les grands traités du règne de Louis XIV, Paris 1893.
och för tiden fr. o. med 1761 den stora Recueil des principaux traités
d’alliance, de paix etc., som startats av Mr de Martens. Se även Dr. F. W.
Ghillanjr, Diplomatisches Handbuch I—II, Nördlingen 1855.
1 Se Aubert, Norges folkeretslige Stilling s. 22.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
