Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Lagerroth, Kielertraktatens tolkning och tillämpning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kielertraktateiis tolkning och tillämpning.
231
i viss utsträckning lovat sin medverkan för avträdeisens
genomförande. Till dem hörde framförallt Christian Frederik.
De norska Eidsvoldsmännen kunde däremot icke anses som
upproriska mot vare sig den konung, som övergivit dem,
eller den, som ännu ej hunnit över dem sträcka sin spira.
De gå fria från den infami, som gärna låder vid den, som
reser sig mot sin lagliga överhet. Ej heller ha de
förgripit sig på den europeiska, på segrarens vapen baserade
folkrättsordningen. Om det låg något allvar bakom
norrmännens försäkran att de till sista blodsdroppen ville
försvara sin frihet, så voro de naturligtvis ock villiga att taga
den konsekvensen av sitt handlingssätt att varje folk värnade
sin frihet intill gränsen av dess »mangranna underkuvande».
Den fråga, som i det följande skall besvaras, blir också den
om icke norrmännen lyckades uppriva Kielertraktaten och
förmå svenskarna att på annan basis grunda den union, de
av politiska skäl så starkt åtrådde.
III.
Då Karl XIII redan betraktade sig som Norges konung,
var det naturligt att han ur egen synpunkt icke kunde
betrakta de militära åtgärder, han såg sig förorsakad att
företaga mot norrmännen, såsom krigshandlingar. I sin
proklamation av den 10 juli talar han om hurusom »Sveriges
kronprins går att i spetsen för arméer till lands och sjöss
verkställa besittningstagandet av konungariket Norge».
Samtidigt med att norrmännen gjort uppror mot sin lagliga
överhet, ha de dock försatt sig »i uppenbara krigsförhållanden
med England, Ryssland, Österrike och Preussen». Också
till Sveriges rike, som gått miste om den önskade föreningen,
får Norge anses ha kommit i krigiskt förhållande. Det var
därför naturligt att kronprinsen den 13 juni i
utomordentligt statsråd jämlikt RF § 13 föredrog frågan om de mått
och steg, som borde vidtagas emot Norge för »att kväva den
upprorsanda, som där ännu motarbetade det Kielska
fredsfördragets verkställande» i trots av att Europas större mak-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
