Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Lagerroth, Kielertraktatens tolkning och tillämpning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kielertraktatens tolkning och tillämpning.
237
för en personlig konungamakt. Vad det gällde var att
uppgöra villkoren för vad Christian Frederik mycket riktigt
kallat för en »konstitutionell förbindelse» med ett annat
land1. Om en sådan också företedde analogier med en
traktat, kunde den dock ej avhandlas på sätt RF § 12
föreskrev. Icke heller kunde unionsvillkoren betraktas som
fredsvillkor och stipuleras enligt bestämmelserna i RF § 13.
Det är svårt att förstå, huru Alin kan känna sig
tillfredsställd, när han finner den rådsförsamling, som dryftade de
vilkor, som skulle föreläggas det urtima stortinget, till sin
sammansättning erinra om det utomordentliga statsrådet.
Tydligen angick saken ständerna, om också icke av det
skäl som 1814 av en hög militär åberopades, nämligen att
Sveriges konung måste ha ständernas samtycke för att få
antaga en annan krona, som skall vara independent av
Sverige2. De planerade ändringarna i den norska
grundloven förutsatte tydligen i stor utsträckning ändringar i de
svenska grundlagarna, och dessa fingo ju enligt RF § 81 ej
ändras utom genom konungens och alla riksståndens
sammanstämmande beslut. Då nämnda § talar om konungens
initiativ till grundlagsändringar, är det emellertid i samband
med proposition till ständerna, och härom var det ju än så
länge icke tal. Snarare var det ju fråga om proposition till
Norges ständer, men på ett sådant fall var § 81 icke
tilllämplig. Därtill kom att den — hur praxis än gestaltat sig
— blott föreskrev statsråds hörande, innan konungen fattade
sitt beslut, men däremot icke att propositionen skulle
beslutas i statsrådet.
Det sagda må vara nog för att klargöra det hopplösa
i att få någon sorts konstitutionell rätsida på de
förhandlingar, som föregingo tillkomsten av ett svenskt anbud i
fråga om Eidsvoldsförfattningens revision och
kommissariernas tillsättning och instruering. Karl Johan har knappast
haft någon bestämd § i tankarna, då han den 5 sept, skriver
till den svenske generalguvernören i Norge, von Essen, att
1 Rydin a. a. bilagor s. 61.
2 Se Alin, Unionen s. 54.
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
