Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Lagerroth, Kielertraktatens tolkning och tillämpning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252
Fredrik Lager ro th.
torde det dock vara lika svårt att finna någon statsrättslig
hemul som för ständernas. Ej heller skall man vare sig i
Sveriges grundlagar eller i riksakten kunna finna några
anvisningar i fråga om den senares ändring. Folkrättsliga
grunder torde behöva åberopas för dess ändring genom
samfällt beslut av den gemensamme konungen och de båda
representationerna 1.
Yl.
Därmed kunde Kielertraktatens öde synas följt »to the
bitter end». Det har visat sig, att svenskarna, som aldrig
tvekat i sak, d. v. s. om nödvändigheten att bringa en union
med Norge till stånd, då det gällt formen eller rättsgrunden
övergivit den ena positionen efter den andra. Norrmännen,
som realiter sett tvingats att anamma en politisk förbindelse,
de flesta av dem hyst en ur svensk synpunkt oförklarlig
motvilja för, ha haft glädjen att se den rättskonstruktion,
de med doktrinär seghet bitit sig fast vid, accepteras även
av svenskarna 2. Till sist ha dessa med tillfredsställelse slutit
upp kring tanken att unionen hade tvenne konstitutionella
och därmed autonoma staters frivilliga överenskommelse att
tacka för sin existens. Norges suveränitet har av Sverige
till fullo erkänts. Eidsvold har övervunnit Kiel.
Kielerfreden innehöll emellertid andra bestämmelser än
sådana, vartill norrmännen hade anledning att taga ställning
på Eidsvold. Vad blev konsekvensen med avseende på
dessa av att svenskarna till sist ställde sig solidariska med
norrmännen?
1 Min uppfattning av förhållandet mellan Norges grundlov och riksakten
torde i väsentliga punkter överensstämma med Nils Höjers i hans
»Statsförbundet mellan Sverige och Norge» s. 24 ff. Att realunionen överhuvud
och därmed även den svensk-norska har en folkrättslig karaktär framliäves
av Jellinek, Die Lehre von den Staatenverbindungen, Wien 1882 s. 218 ff.,
223 ff. Av samma mening äro Aall och Gjelsvik a. a. s. 60 ff.
2 Trygger medger också i sin recension av Alins arbete, att man 1814
använde »former, som mera överensstämde med den norska ståndpunkten».
Se a. a. s. 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
