Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Lagerroth, Kielertraktatens tolkning och tillämpning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kielertraktatens tolkning och tillämpning.
253
Som vi erinra oss, skulle Danmark som kompensation
för Norge erhålla det svenska Pommern. Dock skulle detta
enligt Kielertraktaten art. XV mom. 6 icke evakueras av de
svenska trupperna förrän sådana ockuperat fyra uppräknade
norska fästningar. Transaktionen skulle verkställas av
kommissarier, utsedda av de båda höga kontrahenterna. Då nu
Danmarks konung till följd av sina ämbetsmäns olydnad
och norrmännens motstånd icke kunde fullgöra sina
förpliktelser i fråga om »Norges fredliga besittningstagande»
utan lämnade åt svenskarna att själva »med vapnen i hand
genomdriva verkställigheten av Kielerfredens huvudartikel»
— ordalagen äro Karl Johans i brev till det svenska
sändebudet vid kongressen i Wien, greve Löwenhjelm 1 — var det
naturligt att Sverige ansåg sig böra behålla Pommern.
Konsekvensen blev således den, som man framhållit för
norrmännen, då man förehöll dem deras motstånd såsom en
olaglighet, nämligen att genomförandet av en sluten fred gjordes
helt omöjlig.
I en sådan situation hade det legat nära till hands för
svenskarna att för att få behålla Pommern helt ignorera
Kielertraktaten och även gentemot Europa visa hän på den
norska folksuveräniteten såsom unionens rättsliga grundval.
Tendenser i den vägen synas icke ha saknats2. På allvar
har man dock icke på Wienerkongressen velat lansera en
där så illa anskriven princip. Den svenske kungens rätt till
Norge skulle därigenom icke blivit stort bättre än om han
själv under fullföljande av planer från gustaviansk tid
organiserat ett norskt uppror mot dess lagliga överhet.
Sverige skulle visserligen bevarat sin rätt till Pommern men
Danmark också sin rätt till Norge. Sverige vidkändes
därför fortfarande Kielertraktaten i och för sig men urgerade,
att Danmark genom att icke fullgöra sina däri angivna för-
1 Citaten hämtade från Edén a. a. s. 113.
2 Härmed avses den svenske utrikesstatsministerns skrivelse till Sveriges
sändebud i utlandet av den 10 nov. 1814. Tryckt av Aubert, Kielertraktatens
Opgivelse s. 9. I fråga om skrivelsens tolkning ansluter jag mig till Aubert
och icke Edén.
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
