Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XL. Upsala, Danmark, Gamla Upsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
|
|
;
|
i
— 481 —
Nu resa vi från Upsala till — Danmark. Det är bara en fred-
lig, rik och snäll socken, som burit detta namn alltsedan danskar-
nes krångel i dessa bygder, påstås det.
Vi skulle helsa på fränder och kära, oförgätliga vänner i den
lilla antika komministergården, der verandan enligt en upsalien-
sare påstås vara målad i fjorton färger.
Jag tycker om Upsala-slätten, både slätten sjelf och dess
vackra, skiftande ram, och det älskliga Danmark glömma vi
aldrig.
Nu äro vi framme och blifva väl mottagna af den unga, lyck-
-liga husmodern. Huset var litet med ovanligt låga rum, men
när hjertat är stort göra husets dimensioner föga till saken. Om
en stund kommer husfadern hem på sin bicykel, och så blifva vi
ånyo varmt välkomnade. Oförgätliga voro de alltför hastigt fly-
ende timmarna hos pastor Rogbergs.
På qvällen voro vi alla bjudna till kyrkoherdens, professor
Totties. Der träffade vi utom det älskliga värdfolket äfven docen-
ten Lundström, väl professor vid det här laget, och prosten Wal-
lén med dotter från Helsingland.
När jag såg på och umgicks med den ’ ståtlige, lärde och
fromme professor Tottie, tänkte jag för mig sjelf: Der har man
ett präktigt biskopsämne. Men tyst, en utländing skall ju tiga
med sina aningar.
Det var i kräftsäsongens början, och den läckra rätten sak-
nades ej. Upsalatraktens kräftor äro de största och bästa jag nå-
gonsin smakat.
Värden och den älskliga värdinnan lyckades göra det så tref-
ligt för oss alla, att budet om aftonbön kl. 10:15 hördes nästan
med saknad. Ett hjertligt tack för dessa oförgätliga timmar.
Nästa morgon promenerade vi ut till Hammarby, der Carl
von Linné bott i så många år. Det var en treflig vandring i tref-
ligt sällskap. Utanför huset stodo kastanjer, som Linné sjelf
planterat. Inkomna vandrade vi omkring i rum efter rum och
sågo många historiska minnen af olika slag.
Linnés arbetsrum tilltalade mig mest. Öfver dörren lästes:
<Innocue vitito: Numen adest.” Ett dråpligt motto. Vi sågo den
store naturkungens doktorshatt, en "daler i silfvermynt” i kop-
par,” reglerna för Smålands nation, räkenskapsboken, bläckhorn,
trädgårdsknif, söndagskäppen, diplom, en sammetskalott, sängen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
