Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XLVII. John Ericssons monument i Filipstad, Vermland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XLVII.
John Ericssons monument i Filipstad, Vermland.
Jag ville så zerna till Vermland. Mina skäl voro många.
Naturen deruppe är så svensk, så nordisk, folket är gladt: och
uppriktigt, och de historiska minnena många och odödliga.
Vermländingarne äro både glada och stolta. Deras glädje
unnar jag dem gerna, och deras stolthet är mycket förlåtlig. 0,
att jag kunde tala om för folket i Amerika, huru leende sjöarne
äro deruppe, huru glad sjelfva skogen ser ut i sin blandning af
barr- och löfträd och huru det nordiska finnes öfverallt, men
ändå med ett litet stycke af söder här och der, som gör det mil-
dare, ljusare och för en — Kansasbo kärare än som annars vore
fallet.
Hvem kan ändå tillfyllest tälja mig hvarför vermländingarne
äro så glada? Men detta lynne är afundsvärdt och innebär i och
för sig en stor nationalitetsrikedom. Ett sådant sinne värmes
lätt af stora tankar. Det är ideelt af sjelfva naturen. Andra
må släpa under guldets och rikedomens slafveri, vermländingen
höfves det att lyfta blicken högre upp än så. Han tror på det,
som varar för evigt. För honom är snillet större än guldet, och
hans själ är stämd för den tillvaro, der glädjen aldrig skall taga
slut.
Så pålitlig i sina åsigter som den konservative vestgöten blir
dock sällan vermländingen. Detta beror ej på en ringare begåf-
ning, kanske snarare på motsatsen. Vestgöten är lutheran och
rojalist och blir aldrig något annat. Vermländingen deremot fal-
ler gerna offer för nya tankar och åsigter, ty det rusar lifligt blod
genom hans ådror.
Vi sörjde uppriktigt öfver, att vår vistelse i det älskliga
Hjerpås blef så kort, ty der var det oss bokstafligen "godt att
vara.”
(566)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
