Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
ilen hären gick fri — och nog tänker jag
Den aftyår väl skymfen en vacker dag,
Fördenskull höfves ej sucka;
Fulltaliga sluta sig leden med hot,
Blott ett i-egimente — det första till fot —
Har lemnat i linien en lucka.
Den sorgliga natten det vägrat att gå,
Men lydt sin chef, efter löfte att få
Eeträtten ensamt betäcka.
Då fienden se’n kom i hack och häl,
Det bjöd med ett hurra de sina farväl
Och gick så löst på de fräcka.
Det slogs soin förtvifiadt, refs upp och föll,
Och än på slutet det platsen behöll,
Sjélf spridande död och förfäran;
Ibland regimenten det första förvisst,
Förty att just det vid reträtten var sist,
Och sist på sin egen begäran.
Sof sött, sof sött i den purprade snön,
Du hjelteskara! Fast marken blir grön,
Ej blodspåret derför försvinner:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
