Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
Då vårt stackars land af fräcka
Främlingsskaror blef belagdt,
Var han ensam landets vakt •
Och för allt han tycktes räcka.
Sent en afton händt dot har,
Att på dörrn jag bulta hörde ;
Jag lät upp — han sjelf det var,
Några få han med sig förde.
Och han satte sig just der,
Sade: hvad med blod har flutit,
Ack ja, har flutit!
»Mormor, han då här har sutit!
»Han då sutit här!»
Easkt, då han sig hungrig sade,
Fram jag ställde vin och bröd.
Sedan han vid brasans glöd
Torkat rocken, han sig lade.
Då han for, lian såg jag gret,
Smålog mild t: yar utan fruktan !
Vid Paris — yar viss på det ! —
Fienden skall få sin tuktan.
Glaset, som han från sig satt,
Är jag stolt att än bevara,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
