Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
Hans lefnads gerning var ett fragment,
Hans ryktes tempel till stoft var brändt,
Atlantican kom till korta.
Het svälde en tar bak lians ögonlock;
Han log ändock —
Hen flygtiga skymten af svaghet var borta.
Han lyfte sitt hufvud, han sag sig kring,
Han fann sig i sina studenters ring,
På trofasta armar bäddad.
Hans läppar hviskande rörde sig:
»Stor sak med mig!
Men kyrkan, den riksens klenod, hon är räddad.
I
jf
»Mitt eget verk det är grus och mull,
Men Sverge, det vet jag, slås ej omkull,
Och derför jag tryggt kan flytta.
Om blott min kärlek — jag har ej mer —
Står upp i er,
Sa har gamle Pudbeek dock lefvat till nytta.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
