Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
Men vet du hvad den store sjelf bekände,
Ear sist han ensam stod pä snö-kal höjd
Och säg sig om, vid segerbanans ände,
Emot sin bildverld, hvit ur skuggor röjd?
Han vittnade att skönhets skimmerslöja
Är blott kring stoftet en förgänglig skrud,
Hvars sken för ofta frestat att fördröja
Hans själ pä vandringen att söka Gud.
Sa letar barnet efter bjerta stenar,
Som locka gnistrande bland stigens grus,
Och än i solnedgången sig försenar
Uppa sin hemväg till sin faders hus.
Han vittnade att konsten aldrig bringat
Till ro hans andes längtande begär;
Att qval, som han i marmorns lugn betvingat,
Afskuddat stenen, nu da qväll var när.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
