Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
207
Hon också hade en nyfödd en,
V S
Familjens hopp var den ungen,
Den gamle gemålens ögonsten —
Han sjelf var till hofs hos kungen.
Jag väcktes om natten. I stenkallt hvalf
Uti sin sofdrägt den hvita
Stod borgfrun och lyktan i handen skalf
Och kinderna voro som krita.
Hon qväft sitt barn i en ljuflig dröm.
För mjukt hon visst låtit bädda!
Nu flöt hennes tal som en hviskande ström,
Hon bad mig att hjelpa och rädda.
»Min man — familjen — ditt barn mig gif!»
Så gick det i stammande ramsa.
Hvad värde fick ej det späda lif,
Som födts af en landsväg-slamsa!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
