Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57
»Den hvita frim i kammaren der
Yid midnatt piar gå ibland;
De mena att hon eder ovän är
Och önskar ondt ät värt land.
Jag ville säga den frun ett ord,
Som skulle få henne qvickt i jord.
Det mörksens afskum jag icke rädes —
Låt henne komma! Gud är tillstädes.
»Jag vet jag borde haft edert lof,
Men slätt ingen fara ju var.
Till gula kammarn, dä allting sof,
Jag smög mig — månen sken klar.
Der satt jag och väntade oförsagdt,
Men hvita frun hon tog sig i akt.
Så föllo mina ögon tillhopa —
Jag väcktes, då folket begynte ropa».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
