Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67
Deruppe ñus en liten verld för sig,
En fristad för satirens, skämtets vänner. —
»Ifall man skrattar, skrattar man åt mig!» —
Så »ljusets fiende» instinktlikt känner.
Den krets, som slog ett slag för »sundt förnuft»,
An hos fru Lenngren andas hemmets luft.
I magtlös harm, att ej han storma kan
Den höjd, der snillet firar sina lekar,
Han rullar bort och stänker ner en man,
Som mellan högarne och pussen tvekar.
Ond och bestört, damaskerna beser
Den öfverstänkte — men hvad nu? Han 1er!
»Just vid fru Lenngrens port — det var besatt!»
Var man af obetvingligt löje lifvas
V id plötsligt minne af Cornelius Tratt,
Som också brukat i damasker trifvas.
En ringa sak, ett flygtigt ingenting
Ear tanken fångad i en magisk ring.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
