Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
Hans granne, Leopold, re’n hunnit med
En artighet till hvar och en i rummet.
Det hör nu en gäng till, — det är hans sed
Att först så der af bägarn blåsa skummet,
Förrän han ger ur konstfull gyllne skäl
Sitt snilles rätta vin i rågadt mål.
Så Rosenstein — det bästa hjertelag,
Det klaraste förstånd, som ödet tvungit
In i en tung gestalt med grofva drag;
Och Silfverstolpe, nyttans skald, som sjungit
»Medborgarns» lof och med sin frisinthet
Nyss väckt på höjderna så stor förtret.
I glädtigt samqväm ilar stunden bort,
Man ömsom skämtar, ömsom allvar språkar.
Med något infall, träffande och kort,
Värdinnan ofta sakens kärna råkar, —
Men blott i förbigående, helt blygt och lätt,
Och liksom vädjande till högre rätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
