Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
Han svängde sin tunga yxa — ett döfvande ras!
Hen sköra, skimrande verlden var sprungen i kras.
Het enda förvägna hugget vardt fästets ruin,
ly sjeliva muren var vorden porslin — porslin!
Ett rykande regn af skärfvor föll vida omkring,
Af Rococo oeh hans rike der sparades ingenting.
Med möda fick samlarvurmen för gamla saker oeh bruk
Bevara eu vas, en dosa, en fras, eu peruk.
Nar intet lims <[var att slä sönder oeh andan man drog,
Dä koin man ihåg den sköna, hvars namn till lösen man tog.
Aek, hon var borta, försvunnen, och döf för bedjandes
röst —
Men namnet hade man ännu och det var alltid en tröst.
Hvart flydde den underbara, hvars blotta namn gör en varm?
I högsal finnes hon ieke och icke i stridens larm.
Hvar är den skog, der hon drömmer med hand under kind
Och lyss pil foglarnes lockton och talar med spelande vind?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
