Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
143
Dock nej, magistern än ej sluta vill.
Ke’n gick der en minut — en till — en till.
Vi mista hela qvarten, o elände!
Frän klassen något likt ett mummel steg —
Ett ögonkast af lärarn — och det teg.
Du — aldrig skall jag glömma hvad som hände!
Emellan böjda nackar uppstod han,
Den främsta bänkens långe flygelman,
Ett enda steg från taflans svarta ruta.
Uti en ton, som ingen rotting skrämt,
Han talade helt höfligt, men bestämdt:
Nu får magistern vara god och sluta.
Hur fräckt — och dertill af en fri-elev!
Ett slag i synen också svaret blef.
Liksom förstenade vi sutto alla,
Då femtonåringen i blodröd harm
Så kraftigt stötte bort magisterns arm,
Att han, den fruktade, höll på att falla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
