Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
Mot korgen magra händer vildt sig sträckte,
Men föll på blomstren skenet från ett bloss,
Ett hanskratt ljöd, som sångens mö förskräckte:
Hon bringar blommor — blommor blott — åt oss!
Hon flydde hemåt före hanegället
Med örat ännu fullt af hesa skrik.
Kaskaden lekte väl på gamla stället,
Men nöjets verld var icke mer sig lik.
De sälla vaknade ur ljusa drömmar
Och helsade: välkommen, hulda mö!
Ack, sinat hade läppens välljudsströmmar
Och inga rosor hade hon att strö.
Och glädjen klang med ens så kall och tvungen
Och det var bitter smak på nektarns brunn.
All harmoni var hjelplöst söndersprungen,
Se’n sången brast på hennes bleka mun.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
