Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
271
Du kunde icke hata eller skada,
Din själ var skönhetstörstig, varm och god,
Du tänkte ej att berga i din lada —
Om sjelf du njöt, du andras nöd förstod.
Ej guld, men lyran lag ditt hjerta nära,
Du trängdes ej i lyckohjulets spar,
Du sjöng det veka, flygtande och skära,
Vemodiga i nordens korta vår.
Nu är du borta. Tysta visarfjäteu,
Som märkte timmen för en sömnlös blick,
Ha nått sin gräns. Begråten, oförgäten
Du under vintersnön till hvila gick.
Då blomstertiden kommer, vi dig sakna,
Vi sakna dig vid lösta böljors gång,
Du fattas, då syrenens knoppar vakna
Med samma skära tycke som din sång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
