Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iiiiiiiiiiuiimiiiimiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiNiiiiiiiiiMiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiNiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii S C E N E N iiiiiiitiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii
när parisaren deval spelade per gynt
Från premiären på Théåtre de t’Oeuvre. — En bragd av Lugné-Poe och en stor
succes. — Flera viktiga scener strukna. — Dåliga dekorationer och luggslitna dräkter.
Finders de FVaf)[ som den åldrade Fer Qynt
Jæger, hov foto.
I samband med Per Gynts första uppförande i Paris
1896 av M. Lugné-Poe satiriserar en engelsk författare
över, att detta Ibsenska mästerverk har utsikter att
komma upp på en engelsk scen så där omkring 1920
och då åtföljt av ett kraftigt reklamerande för styckets
nymodighet och det vågsamma i att överhuvudtaget
framföra det på scenen. Det hör till historien, att den franska
översättning, varav M. Lugné-Poe begagnade sig,
utkommit redan samma år stycket spelades i Paris, medan det
i England sedan 4 år tillbaka funnits en alldeles
förträfflig översättning av William och Charles Archer, —
utan att någon ansträngning gjorts att få stycket spelat
i England.
Samme författare profeterar om, att anti-Ibsenismen
kommer att definitivt försvinna i och med Per Gynt.
Ty Per är hela världens hjälte, han vädjar till känsla
och fantasi lika ovillkorligt som någonsin Hamlet, Faust
och Mozarts Don Juan. Han har blivit en del av mänsk-
lighetens poetiska arv och skall så bli för millioner,
vilka aldrig läsa.
Även den mest övertygade Ibsenhatare skall undantaga
Per Gynt från sin kritik och sin antipati. Ty i poetisk
ingivelse, dramatisk genialitet, bitter, genomträngande
humor förblir Ibsen här evigt frisk och evigt
oupphun-nen. Det kommer icke så mycket an på, om Per Gynt
är en hjälte eller icke, om stycket är bra eller illa »gjort»:
frågan gäller, om någon kan undgå att gripas in i själen
av detta eller om en dramatisk dikt någonsin upprört
vårt innersta så oerhört djupt. Vi måste åtminstone gå
till världslitteraturens få verkliga mästerverk för att
finna någon jämförelse.
Men nu till det franska uppförandet av Per Gynt på
Théåtre de 1 Oeuvre. För det första använde man sig
av greve Prozors översättning, vilken huvudsakligen var
på prosa med enstaka versifierade episoder.
Olyckligtvis var dramat i denna version icke komplett, utan
viktiga partier, särskilt i fjärde och femte akterna hade
utelämnats. Säterflickorna förekommo till exempel icke
alls. Episoden med Anitra var sammanträngd till en
enda scen. Början av monologen framför Memnonstoden
hade inpassats i slutet på monologen framför Sfinxen,
som om dessa hörde tillsammans. Knappstöparens
förklaring för Per, vad som menades med att »vaere sig
selv» hade av obegriplig anledning överhoppats — ett
oroväckande symptom på bristande insikt om
väsentligheter. Scenen med värnpliktsvägraren, som högg av sig
fingern, och hans begravning i sista akten voro likaledes
strukna. Auktionsscenen undergick samma öde. M.
Lugné-Poe lade på eget initiativ vid uppförandet till
scenen med Främlingen på skeppet men företog eljest
vissa strykningar i greve Prozors version. Så lät han till
exempel alla egyptiska tablåerna — de framför
Memnonstoden, Sfinxen, pyramiderna, med Begriffenfelt och på
hospitalet i Cairo — avspelas i en enda scen. Femte
aktens skeppsbrott, då Per är i sjönöd och, hållande den
drunknande kocken i håret, konstaterar, att denne fick
»vaere sig selv» i det sista, eftersom bönen om vårt
dagliga bröd var de enda ord han fick fram och mindes av
sitt fadervår — allt detta fanns icke med och
beklagligt-vis icke heller den mycket viktiga episoden, när
Främlingen för andra gången visar sig för Per.
Oavsett de vanskligheter, varmed iscensättningen av
ett ur regisynpunkt så svårhanterligt stycke som Per
Gynt alltid är förknippat, var framförandet i Paris
emellertid en verklig bragd, tillika en triumf för M.
Lugné-Poe’s outtröttliga entusiasm och konstnärliga ambition.
Vad de enskilda skådespelarprestationerna angår får
M. Deval — en kuriös namn-likhet med den nuvarande
svenske framställaren — som Per Gynt mycket ros av
parispressen, ehuru en och annan reservation naturligtvis
CLARA EKSTRÖMS
Optiska ^Magasin
Kungi. Hovleverantör. Firman grundad 1872.
^ado6stovg 3 Sioc(<f)o(m.
H. K.H. KrorpWnsm
DC.7budsLssyn
Hovjuvelerare. Operahuset, Sthlm.
130
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
