Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•mmiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiimiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiMiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii SCENEN iiiMiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiMiiiiiiiMiiimiiimiiiMiMiiiiMiimiiiiiiiiiiiiniMiiiiiiiiiiiiiiMiMiiiiiiiiiiimiimiiiini
6 Se Sand6ovg ocf) Semmy SFmedmann
som ^Borgmästaren ocj) QfjCestakov i Sle v i s o rn
GOGOLS REVISORN
PÅ
LORENSBERGS-TEATERN
Lorensbergsteatern har i
dagarna vunnit en ny framgång med
uppförandet av Gogols Revisorn,
som upptogs synnerligen välvilligt
av såväl publik som kritik. Ur
rollförteckningen, som upptar inte
mindre än tjugotre personer,
fram-hålles främst Semmy Friedmanns
Chlestakov, som enligt B. B—m i
G. H. T. »hade det rätta glada,
lättsinniga humöret över sin
oförskämdhet och sitt naiva skryt. —
Över huvud hör rollen till det
bästa han gjort.» Bland de många
övriga märktes Olof Sandborg som
borgmästaren. E. B. i G. M. P.
skriver bland annat: »Under en
rolig, men kanske för martialisk
mask mitt emellan Hindenburg och
rysk storfurste kom här i otaliga
fina nyanser bilden av den inför
överordnade kuschande, mot
underställda tyranniske, men innerst
inne mänskligt godmodige ryske
Grönköpingsdiktatorn till synes.
En bred och mustig rollskapelse,
full av fantasi och helhetssyn på
den människa han hade att
framställa.» Vidare framhSlles Sven
Mi-liander, som försett sin
postmästare med några individuella drag
som glimtade igenom den annars
ganska enformiga raden typroller,
Georg Blickingbergs spattbrutne,
smale och försupne skolinspektör,
Edvin Adolphsons träaktige
sjukhussyssloman, Bent-Åke Bengtson
som en skrattretande betjänt,
Georg Blomstedt och hr Lindahl som
ett komiskt dubbelgångarpar och
slutligen Wanda Rothgardt, som
ensam fick representera den
kvinnliga charmen i stycket.
symtom, kännetecknande den slora krisen i vår tids nyare
musik i allmänhet.
Peterson-Berger under senare år framstår väl icke
alltid med den optimism, som uppbar hans verksamhet
under den ungdomliga wagnerhänförelsens dagar.
Konståskådning och smak ha förändrats med åren. Oswald
Spenglers kulturuppfattning är djupare sett vår tids
kanske aktuellaste om icke angenämaste filosofi. Musiken
blir en konstnärlig spegelbild av maskinens och
teknikens herravälde, den har också, i högre grad än förut i
västerlandet blivit en produkt av storstadsmiljön. Olika
uppfattningar om dessa problem diktera den position
man intager gentemot vår tids musikutveckling. Den
skarpa reaktion Peterson-Berger visat mot denna
resulterar gärna i ett för den yngre generationen i längden
knappast antagbart negerande av närvarande
utvecklingsvärden och tendenser. Inte desto mindre skall
erkännas den ärliga övertygelse och den i grunden sunda
känsla, som kommit honom att oavsett en växande pessimism
inför tiden i både kritik och musikalisk alstring vidhålla
sina i många hänseenden alltjämt impulsväckande,
natio-nellt-konstnärliga ideal. G. J
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
