Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
..............................................................................................i...............................i....mini SCENEN 1111111...............................................................................................................................................i.................i.......
Den 18 februari fyller Emil Hillberg 75 år. Det är
nu i det allra närmaste 8 år sedan han officiellt tog
avsked från stockholmsscenen. Avskedsföreställningen, som
formade sig till en värdig hyllning för sin tids mest
geniale skådespelare, ägde rum på Dramatiska teatern, där
han framträdde som Birger Jarl i »Bröllopet på Ulvåsa».
Han har som bekant sedan dess en och annan gång
framträtt på tiljan, bland annat på turnéer i landsorten
och gästspel i Helsingfors, och nu förmäler ett rykte, att
han skall celebrera sitt 75-årsjubileum såsom gäst på
Konserthusteatern i »Johan Ulfstjerna». Emil Hillbergs
konstnärliga gärning har under senare år så ofta blivit
föremål för översikter och redogörelser i pressen, att
densamma liksom betydelsen av hans verk står klart
för varje teaterintresserad svensk.
Vid Emil Hillbergs sortie 1919 skrev Georg
Nordensvan i Scenen en kortare essay över skådespelaren. Det
kan vara nog att med anledning av jubileet ur densamma
citera följande:
Den obändige experimentatorn har gått sin egen väg
fram, hans verksamhet har haft sina skiften — och sina
mellanstadier, kan man ju säga, sina glansperioder, som
varit i ordets hela betydelse glansfulla — och sina skeden
av relativt stillastående, som nog mindre haft sin grund
i avmattning än i missbelåtenhet med den miljö, där
han fastnat. Han har gått från den ena scenen till den
andra och tillbaka igen till den, han lämnat. Han har
ryckt sig lös ett par gånger och återvänt efter
sporrande och uppfriskande gästspel i ny omgivning och för
ny publik. Han har uppträtt i Finland, i Kristiania och
i svenska landsorten, han har till och med deklamerat
på cirkus i Uppsala — det var vid detta tillfälle, som
studentkvickheten »var står Hillberg?», lancerad i
stallgången, gick ut över landet. Han har haft råd alt vara
excentrisk, men i alla väder har han varit en individ
för sig, och hans konstnärskap — det är dock
huvudsaken — har utvecklats följdriktigt och — som var man
vet, resultatrikt. —––
Hillbergs typer ha ofta nog varit skapelser av en
storslagen gestaltningsförmåga och av en stark originalitet.
Han har varit den stora stilens bärare, ej blott i det
klassiska dramat, utan även — där ett vidgande av
gränserna varit möjligt — i det moderna skådespelet och i
vardagskomedien, och när vi tänka tillbaka till de senast
gångna årtiondenas svenska dramatiska konst, så finna
vi att våra starkaste intryck äro förenade med Emil
Hillbergs namn.
Oberäknelig har han kunnat vara, men alltid var han
självständig. Jag kan inte påminna mig, att han någon
gång i sitt framställningssätt påmint om någon annan
skådespelare — inte ens i sin ungdom. Han stod redan
då på egna ben, för stolt att konstnärligt leva på
långods. Han har förblivit sig själv i sin styrka liksom i
sina svagheter, en man för sig och en man, som gått
sina egna vägar. Men de ha fört honom upp till den
stora konstens vidder.
som ^Fedova
Sditfj ’Jfaffsten
^PalinsFa i Givltusprinsessan
Dir. E. Börner, Obg foto.
ODEON
ROLFS NYHETER i sång av Ernst ROLF
i orkester Dajos Bela
NYÅRSREVYERNA i sång och orkester, briljanta elektriska
upptagningar samt nya inspelningar av Carl Carlson JULARBO
Finnas hos alla musikhandlare under märke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
