Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S G E N E N iiiiuiiiiiiiiiiiiiiiiuiiiiiiuiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiimiiiiiiiiiiiiiiuiumiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiimiiiiiiiiiiiimt
TYSKLANDS TORA TEJE
Elisabeth Bergner och hennes snabba karriär
SiisaSetf) SSevgnev
Den tyska skådespelerskan Elisabeth Bergner har
numera ryckt fram i allra första ledet bland landets
skådespelerskor, och hennes ganska ovanliga karriär är
föremål för en ingående skildring av Artur Eloesser, som
utgivit en bok med titeln Elisabeth Bergner.
Hon är född i Wien, vilket framgår icke blott av
hennes speciella accent utan även av den musikalitet, som
präglar hela hennes person. Sin första undervisning
erhöll hon av en läkare, vilken uppehöll en fattigpraktik
i en av Wiens förstäder utan att fråga mycket efter
betalningen. Han undervisade den lilla Elisabeth Bergner
tillsammans med hennes två syskon och bad deras far
att skänka arvodet härför till de fattiga. Sitt första
teaterbesök gjorde hon vid tio års ålder. Man gav
»Jungfrun av Orléans», men hon har endast ett mycket svagt
minne av denna händelse. Så gick hon i skolan några
år, men hon kom aldrig riktigt i kontakt med kamra-
terna utan höll sig mest ensam. En dag, då hon var
fjorton år, satt hon ensam och övergiven på en bänk i
en park. Två unga studenter lade märke till henne och
började prata med henne, och ur denna flyktiga
bekantskap utvecklade sig så småningom en stark vänskap med
litteraturen som sammanhållande intresse. Vid de
gemensamma lektionerna med Hofmannsthal, Ilauptmann
och Ibsen upplevde hon härliga stunder. Bekantskapen
med den dramatiska litteraturens gestalter är gjord, hon
känner, att deras värld är hennes och hon tränger på
egen hand allt djupare in i diktarens rike. Men en dag
upptäckes hennes samvaro med studenterna, den
miss-tydes och förbjudes. Föräldrarna se i ett äktenskap den
enda räddningen för det förlorade barnet, men hon
protesterar och vill gå till teatern. Föräldrarna kunna icke
stå emot hennes entusiasm utan skicka henne till
konservatoriet. Hon gör där icke något större intryck men
befinnes tillräckligt begåvad för att erhålla en friplats.
Efter avslutad lärotid får hon ett rätt medelmåttigt betyg
och sökandet efter engagement börjar. Efter mycket
bekymmer iar hon först ett engagement i Innsbruck på
fyra månader och med ett gage av 120 kronor. Där
upplever hon emellertid sitt första nederlag; redan efter det
första provet förklarar direktören, att hon är nästan
oanvändbar med sin »ölbas». Hon får göra småroller
och efter de fyra månaderna börjar sökandet på nytt.
Hon hamnar i Ziirich. Krigsåren äro för henne fyllda
av intensivt, konstnärligt arbete, där blir. hon
konst-närinnan Elisabeth Bergner och där börjar hon stiga mot
de konstens höjder, som hon sedan erövrat.
En av hennes första roller var Bosalinde i »Livet i
skogen», som hon spelade på en turné. Om denna skrev
Alfred Polgar, en av Wiens främsta teaterkritiker: »I
fröken Elisabeth Bergner döljer sig enligt min
övertygelse en stor skådespelerska. Där finnes i hennes tal,
rörelser och mimik ett sällsynt fängslande uttryck av klokt
och fint liv, som tycks härröra från konstnärlig intuition
och mänsklig individualitet. Es wetterleuchtet von
Zu-kunft um diese Elisabeth.»
Av hennes senare uppgifter märkes främst Jeanne
d’Arc, Hai-Tang i »Kritcirkeln» och Mrs Cheyney. Den
heliga Johanna blev i hennes tolkning icke en kvinnlig
kyrassiär utan en ekstatiker, vars milda bröst måste
täckas av hårt stål. Hon förenade på ett personligt sätt
förstånd och humor, barnslighet, envishet och impertinens.
Och hennes lilla kinesflicka var som en sagofigur,
sammansatt av uttrycksfulla realiteter. Hennes små
hängande axlar talade om ödmjukhet och offervillighet, hennes
ögon talade om djup kärlek och hennes små fötter och
de böjda handlederna om oändlig sorg. I »Hennes sista
bedrift» får man beundra Elisabeth Bergners bländande
teknik, som förenar omoral med kyskhet — och gör
båda trovärdiga och naturliga. Denna roll visar hela det
mäktiga register som hennes lilla väsen omspänner, alla
de dramatiska rekvisita hon jonglerar med.
Tervsiärkande
, och uppiggande vid svag- j
hetstillstånd är järnmedi- 1
I cinen ^ I D O Z A M ^
Angriper ej tänderna — Förordas av läkare. — Fås ä alla apotek, 3
IDOZAX 4 inOZAJV It Begär original- j
ra g t a rf’ii ra mte. ej a rf ’ii ramle. flaska ä kr 3: 50.
Äkta Indiska parfymer
Botus — rfiparajita — cDelkosb — Orient. Douquet
från fKr. 2:50
Indiska Utställningen, Regeringsg. 25
130
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
